Paderborn

Paderborn. 1. Stad i preussiska regeringsområdet Minden (prov. Westfalen), vid jernvägen mellan Soest och Nordhausen, har sitt namn efter ån Pader, ett litet tillflöde till Lippe, som upprinner ur ett par hundra källor inom staden med sådan styrka, att den förmår drifva ett stort qvarnverk i staden. 16,64 innev. (1885), de flesta katoliker. P:s förnämsta byggnadsverk är den under 11:te--13:de årh. byggda domkyrkan (en korsformig hallkyrka med rätvinkligt afslutadt kor). Andra märkliga byggnader äro den forna jesuitkyrkan, kryptan under Abdinghofs klosterkyrka samt det i 16:de årh. byggda stora rådhuset (restaureradt 1870--76). Staden är säte för en katolsk biskop samt har ett katolskt gymnasium och ett lärarinneseminarium. 1614 erhöll staden ett universitet (med endast juridisk och filosofisk fakultet), men detta upphäfdes 1819, och i stället inrättades ett prestseminarium jämte ett teologiskt konvikt, hvilka stängdes 1873, men öppnades 1887. -- P. (Lat. Paderae fontes, Patris brunna) var på Karl den stores tid en by, men gjordes af honom till biskopssäte. Senare blef P. hansestad och fri riksstad, men miste 1604 sina privilegier, emedan det antagit reformationen. -- 2. Fordom riksomedelbart biskopsstift i westfalska kretsen, stiftadt 795 af Karl den store och lagdt under ärkebiskopen i Mainz. Det hade en areal af 2,478 qvkm. I 16:de årh. fann den evangeliska läran insteg äfven der, men undertrycktes af den i århundradets slut inträffande reaktionen. Genom riksdeputationshufvudbeslutet 1803 upphäfdes stiftet, och dess område gafs som ärftligt furstendöme åt Preussen, som redan 1802 satt sig i besittning deraf. 1807 lades det till konungariket Westfalen, återkom 1814 till Preussen och bildar nu en del af regeringsområdet Minden. Vid sekulariseringen lemnades biskopens andliga myndighet oantastad, och 1821 utvidgades biskopsstiftets område, så att det omfattar omkr. 41,800 qvkm.