Panathenéerna

Panathenéerna (Grek. Panathenaia) kallades den förnämsta af de i det forna Athen till stadsgudinnan Athenes ära firade festerna. Den säges i uräldsta tid, då den på Attikas landsbygd firades såsom landtlig skördefest, hafva hetat blott Athenéerna (Athenaia), men efter de attiska småstaternas sammanslutning till en politisk enhet erhållit namnet P. (»alla athenares fest»), likasom nämnda betydelsefulla tilldragelse firades i en särskild, P. omedelbart föregående fest (synotkia l. synoikesia). P. voro en årligen mot slutet af månaden Hekatombaion (början af Augusti) återkommande fest, men ända från Peisistratos' tid (560--527 f. Kr.) var det brukligt att hvart fjerde år (3:dje året inom hvarje olympiad) fira festen med större prakt under namn af »de stora P.», hvaremot de öfriga årens P. betecknades såsom »de små». De »stora panathenéerna» upptogo åtminstone fyra, men sannolikt ännu flere dagar. De första dagarna voro egnade åt täflingsspel (agones) af olika slag, såsom kappkörning och kappridning, kapplöpning, brottning, knytnäfvekamp m. m. samt från Peisistratos' tid homeriska sångers föredragande af täflande rapsoder och sedermera äfven egentliga musikaliska täflingar. Till festens förskönande tjenade för öfrigt dansande chörer af flere slag äfvensom ett nattligt fackeltåg med Eros' altare i Akademia såsom utgångspunkt. Till dessa i Athen utförda festspel kom en i Peiraievs eller vid Sunion anställd regatta eller kapprodd med trierer. Segerprisen i alla dessa täflingar utgjordes till stor del af ett större eller mindre antal oljekrukor, fyllda med olja från gudinnans heliga oliveträd. Festens egentliga glanspunkt var den sista dagen, då Athens borgerskap i högtidlig procession tågade från förstaden Yttre Kerameikos upp till borgen och gudinnans der befintliga tempel för att bringa henne sin hyllning. I detta panathenaiska festtåg, hvars anordning är i konstnärlig reliefafbildning åskådliggjord på den berömda Parthenonfrisen, var allt samladt, som Athen kunde uppbjuda af skönhet och prakt: det vapenföra borgerskapet i praktfull krigsrustning, rytteriet och efeberna till häst, segervinnarna i de föregående dagarnas täflingar, bland hvilka segrarna i kappkörning på sina vagnar, vördnadsvärda ålderstigna män med oliveqvistar (thalloi) i händerna (derför kallade thalloforoi), utvalda attiska jungfrur (kaneforoi), på hufvudet bärande korgar med gåfvor till gudinnan eller heliga föremål, hörande till gudstjensten, attiske skyddsborgare (métoikoi) såsom tjenande och uppvaktande deltagare, prester och tempeltjenare, ledande skaror af offerdjur. Medelpunkten af festtåget var den praktfulla klädnad (peplos), hvilken af Athens qvinnor hembars såsom gåfva åt gudinnan, hvars seger öfver giganterna var framställd i konstnärligt broderi på saffrans- eller purpurfärgad botten. Denna »peplos» var anbragt i form af segel på ett i festtåget medfördt skepp. Efter festtågets ankomst upp på borgen (akropolis) hembars åt gudinnan ett massoffer (hekatomb) af de medförda offerdjuren, hvarefter hela folket under fröjd och gamman deltog i den rikliga offermåltiden. -- Först i senare tider förlades panathenéerna till våren. A. M. A.