Pearson

Pearson [pirsön], John, en af den engelska kyrkans mest framstående teologer under 17:de årh., f. 1612, inrädde 1639 i det andliga ståndet, inom hvilket han beklädde flere presterliga beställningar, tjenstgjorde i 12 år med stor utmärkelse såsom teol. professor i Cambridge och befordrades 1673 till biskop i Chester. Hans förnämsta dogmatiska arbete, Exposition on the creed (1659), betraktas ännu i dag i England såsom »det fullkomligaste teologiska verk, som någonsin flutit ur en engelsk penna», och var ett storartadt försök att på grundvalen af den gamla kyrkans bekännelse uppföra den systematiska teologiens lärobyggnad. Han författade jämväl flere historisk-kritiska skrifter, bland hvilka särskildt må nämnas Vindiciae epistolarum S. Ignatii (1672), och äfven på det exegetiska området utvecklade han en betydande skriftställareverksamhet. Resultatet af den föregående tidens gedignaste exegetiska forskning samlade P. i det stora verket Critici sacri (9 bd, 1660). Han afled 1686. H. W. T.