Pedersen

Pedersen, Kristiern, dansk författare, f. omkr. 1480, gick i Roskilde skola och var redan 1505 kanik i Lund. År 1510 reste han till Paris, der han blef magister 1511 och qvarstannade till 1515 sysselsatt med vigtiga arbeten. Han utgaf sålunda en latinsk ordbok: Vocabularium ad usum dacorum (1510; nya uppl. 1514 och 1518), Peder Laales ordspråk (1515) och Saxo Grammaticus' Danmarks historia (1514, på uppdrag af Kristian II och bekostad af danska biskopar), vidare en katolsk bönbok, Vor Frue tider, och en skrift Om at höre messe (1514) samt den märkliga Jertegns postil (1515), närmast efter främmande källor. Efter sin hemkomst arbetade han på en Danmarks krönika genom öfversättning af Saxo, som han derefter fortsatte intill Kristian I, likaledes pä befallning af Kristian II. År 1522 blef P. kansler hos ärkebiskopen i Lund, Joh. Veze, och slöt sig 1525 till Sören Norby vid dennes försök att åstadkomma en resning i Skåne till förmån för Kristian II. S. å. sändes han af Norby till konungen och reste 1527 i dennes ärenden till Paris, der han påträffade den länge eftersökta franska krönikan om Holger danske. Han lefde sedan i Lier i Belgien såsom sekreterare hos den fördrifne konungen och blef hans huskaplan 1530 efter att 1528 hafva antagit lutherska läran och derigenom frånträdt sitt kanikämbete. Hans egendomar hade redan 1525 fråndömts honom för majestätsbrott. P. öfversatte 1529 Nya testamentet och 1531 Davids psalmer (båda från latin) samt utgaf fria bearbetningar af flere af Luthers småskriften, bl. a. den märkliga »Om at holde börn til skole», som visar hans ifver för allmän upplysning. Då Kristian II begaf sig till Norge 1532, vände också P. hem till Danmark och fick tillstånd att bosätta sig i Malmö, hvarest han uppsatte ett boktryckeri och gifte sig 1533. Han fortsatte oförtrutet sin bokliga verksamhet, öfversatte Joh. Agricolas katekes (»170 mærkelige og kristelige spørgsmaal og svar»; 1533), utarbetade tvänne böcker i läkekonst (1533--34) samt ombesörjde nya upplagor af danska psalmboken (1533), danska rimkrönikan (1534) och »Kejser Karl Magnus' krönike» (s. å.), alla noggrant genomsedda med hänsyn till språket. Slutligen framlade han också sin öfversättning af »Olger danskes krönike» (1534), som länge var en omtyckt folkbok och har upplefvat många upplagor. Under grefvefejden var P. Jörgen Kocks sekreterare och »högra hand» samt stod på sin gamle konungs sida, hvilket dock ej medförde några menliga följder. Tvärtom flyttade han, efter att hafva sålt sitt boktryckeri, till Köpenhamn, der han 1537--43 öfversatte Luthers bibel, hvilken i sin danska drägt utkom 1550 (den s. k. »Kristian III:s bibel»). Detta blef också P:s sista större arbete. Sedan 1544 var han sjuklig och till själskrafterna mycket försvagad. Han dog d. 16 Jan. 1554. P:s mångsidiga och dugande författareverksamhet skaffade honom med rätta namnet »den danska literaturens fader». Också kan han sägas hafva skapat det danska skriftspråket liksom Luther det tyska. K. J. Brandt utgaf 1850--56 hans Danske skrifter, 5 bd. och skref 1882 »Om Lunde-kanniken K. Pedersen og hans skrifter». E. Ebg.