Pelham

Pelham [pe'lläm], Sir Henry, engelsk statsman, f. 1690, fick 1718 plats i parlamentet och blef 1721, på Walpoles rekommendation, skattkammarlord. 1724 blef han ledamot af kabinettet som statssekreterare för krigsärenden och utnämndes 1730 till paymaster of the forces. Han stod Walpole bi mot det parti, som slutligen störtade denne, och intog i Juli 1743, efter lord Wilmington, platsen som premierminister (hvarmed han förenade skattkammarkanslerens portfölj). I hans föga homogena kabinett var brodern (se Newcastle 3) den främste. Ett misslyckadt försök att störta bröderna år 1746 stärkte betydligt deras ställning. P. dog 1754. Han hade ingen lysande begåfning, men egde ett naturligt godt omdöme och stor parlamentsvana. Hans ministèr var af samma anda som Walpoles: den saknade utpräglad partifärg, var konservativ och fredsälskande. Kj.