Peterborough

Peterborough [piterbörrå], Charles Mordaunt, earl of P. and Monmouth, engelsk krigare, f. omkr. 1658, blef 1675 peer efter sin fader, John Mordaunt, tjenade i yngre år i flottan och kastade sig in i politiken såsom en ifrig whig. Efter Vilhelm III:s tronbestigning blef den unge Mordaunt medlem af »privy council» (Febr. 1689) och earl of Monmouth samt var en kort tid förste skattkammarlord. 1693 föll han i onåd, satt de första månaderna af år 1697 fängslad såsom anklagad för delaktighet i stämplingar mot konungen samt miste sina värdigheter, men blef s. å. efter en frände earl of Peterborough. 1705 fick han befälet öfver den engelsk-holländska expeditionen till Spanien. Han besatte Denia i Valencia, föreslog förgäfves ärkehertig Karl att derifrån marschera rakt på Madrid, men eröfrade i stället Barcelona (Okt. 1705) och fick derigenom Katalonien att förklara sig för Karl, hvarefter han återvände för att tvinga Valencia till underkastelse. I Maj 1706 befriade han om bord å en engelsk flotta den i Barcelona instängde Karl, men lemnade 1707 Spanien till följd af oenighet med de andre engelske befälhafvarna derstädes. Han vardt då en hätsk tory och af afundsjuka Marlboroughs personlige fiende. Vid Georg I:s tronbestigning (1714) utnämndes han till högste befälhafvare för flottan, men blef snart mycket sjuklig. Han dog 1735.