Pfalziska ätten l. pfalziska huset, svensk konungaätt, var en gren af den i Bajern och Pfalz regerande ätten Wittelsbach. Den i kurfurstendömet Pfalz regerande wittelsbachska dynastien delade sig 1410 i flere grenar, af hvilka den äldsta blef i fortfarande besittning af den kurfurstliga värdigheten. Af de öfriga innehade en landet Simmern. Men denna linie Simmern sköt 1453 en bilinie, Zweibrücken. Pfalzgrefven Johan d. ä. af Zweibrücken (1569--1604) gifte sig med Magdalena, en af de yngre systrarna till den siste hertigen af Jülich, Kleve och Berg. Hon uteslöts visserligen vid delningen af arfvet efter brodern, men hennes ättlingar buro titeln hertig till dessa områden. Johan d. ä:s tredje son, pfalzgrefven Johan Kasimir, fick i arf efter fadern såsom familjebesittning det lilla furstendömet Kleeburg i Elsass och blef i sitt gifte med svenske konungen Karl IX:s dotter Katarina fader till pfalzgrefvarna Karl Gustaf och Adolf Johan. Den förre utsågs 1649 till svensk tronarfvinge, fick 1650 kronan förklarad ärftlig inom sin manliga linie och innehade tronen 1654--60. Hans efterträdare voro konungarna Karl XI (1660--97), Karl XII (1697--1718), med hvilken hans ätt utgick på svärdssidan, och drottning Ulrika Eleonora (1718--20), med hvilkens död 1741 hans ätt utslocknade äfven på qvinnolinien. Sedan de ifrån pfalzgrefven Johan Kasimirs bägge äldre bröder härstammande linierna utslocknat (den ena 1661, den andra 1681), tillföll hertigdömet Zweibrücken, som dock till 1693 hölls ockuperadt af fransmännen, den i Sverige regerande grenen och efter dennes utslocknande på svärdssidan 1718 den ofvannämnde Adolf Johans son Gustaf Samuel, med hvilken Johan Kasimirs ätt 1731 utgick på manslinien.
Nordisk familjebok · första upplagan
Pfalziska ätten
Ämne: Tyska furstehus och hertigdömen · Preussen, Sachsen och tyska städer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 1210–1211 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗