Phasianidae, fasanartade foglar, zool., utgöra en familj inom hönsfoglarnas ordning (Gallinae) och foglarnas klass. De igenkännas på sin medelmåttiga, starkt hvälfda näbb, som har en intryckning framom näsborrarna och en köttig hud vid roten. Vingarna äro korta och trubbiga samt hafva icke första smällpennan längst. Stjerten är lång, benen starka, tarsen och de medelst hud vid roten förenade framtårna nakna; baktå finnes, och hannarna äro oftast utrustade med sporrar. Det åtminstone till en del obefjädrade hufvudet är ofta prydt med kammar eller hudflikar, hos åtskilliga arter med horn och fjäderbuskar. Drägten utmärker sig genom praktfull metallglans samt vexlar efter foglarnas kön och ålder. Dithörande foglar hafva tung flygt, men löpa med stor snabbhet på marken och sitta äfven i träd. Deras kropp är tämligen långsträckt, dock stundom klumpig, ofta af betydande storlek. De lefva i månggifte, och endast honan rufvar äggen. Arterna äro hemma i varmare lands skogstrakter. Flere hafva blifvit tämda och såsom mer eller mindre (ofta i hög grad) nyttiga husdjur utbredda öfver vida sträckor af jorden. I Sverige finnes icke någon vild art. De hos oss i tamt tillstånd förekommande slägtena kunna särskiljas på följande sätt:
A. Stjerten mer eller mindre hoptryckt. 1. Hufvudet (åtminstone hos hannen) försedt med nakna, köttiga flikar och köttig kam. Kamhönsslägtet, Gallus. 2. Hufvudet saknar nakna, köttiga flikar och kam. Fasanslägtet, Phasianus.
B. Stjerten icke hoptryckt. 1. Stjerten längre, till större delen synlig. a. Hufvudet till större delen och halsen fjäderklädda. Påfogelslägtet, Pavo. b. Hufvudet och delvis halsen nakna. Kalkonslägtet, Gallopavo.
2. Stjerten kort, till stor del dold af täckfjädrarna. Perlhönsslägtet, Numida.
C. R. S.