Piero di Cosimo

Piero di Cosimo, efter sin fader kallad Pietro di Lorenzo, florentinsk målare, f. i Florens 1462, d. derst. 1521, var lärjunge af Cosimo Roselli, efter hvilken han fick sitt först anförda namn, emedan han af honom upptogs i sons ställe, samt utbildade sig vidare under inflytande af Filippo Lippi och skolan i Milano. Han var hufvudsakligen verksam i Florens, men var en kort tid, 1482--84, Rosellis medhjelpare i Rom, der han, enligt Vasari, målade det vackra landskapet som bakgrund till dennes framställning af Jesu bergspredikan på väggen i Sixtinska kapellet. Han målade först kyrkliga bilder, af hvilka de förnämsta äro S. Katarinas förmälning, altartafla i Hittebarnshuset (Innocenti) i Florens, och Marie bebådelse (nu. i Uffizi). Men P., som var en egendomlig person, med något fantastisk uppfattning, älskade ännu mera att framställa ämnen ur den antika mytologien, i bredt format med små figurer, bilder, med hvilka man brukade pryda kistor och möbler. Af sådan art äro tre målningar i Uffizi med ämnen ur Persevs' och Andromedas historia, fulla af fantasi och målade med en briljant färg, af hvilka den bästa är Andromedas befrielse, framställd i ett vackert landskap. Ännu bättre äro Prokris' död (i Londons Nationalgallery) samt Venus, Amor och Mars (i Berlin). P. var äfven berömd som porträttmålare. Slutligen använde han gerna sin fantastiska talang vid karnevalsupptågen och var uppfinnare af den hemska maskframställning, som kallades »dödens triumf», omständligt beskrifven af Vasari. Så sent än P. uppträdde, målade han icke i olja, såsom Vasari säger, utan i temperafärger. C. R. N.