Pilon

Pilon [-lång], Germain, fransk bildhuggare under 1500-talets senare del, kom omkr. 1550 till Paris och blef der gynnad af Katarina de' Medici. Redan i sin hemtrakt, Loué, nära Le Mans, hade han utfört många verk. Dessa förstördes i franska revolutionen; och det hade nog gått på samma sätt med hans arbeten i Paris och dess omnejd, om ej franske arkeologen Alex. Lenoir 1790 med fara för sitt lif räddat dem och många andra nationella konstverk genom anläggandet af Musée des monuments français, hvarifrån de sedermera gått till samlingarna i Louvre. Genom dem känner man P: s stil. Han var, liksom sin store samtida Jean Goujon, beroende af den riktning, som först infördes i Frankrike af målaren Primaticcio, hvars långsträckta proportioner i figurerna blef förherskande inom den franska konsten, men detta inflytande framträdde hos P. mycket starkare och ensidigare, och han var mycket mera maniererad än Goujon. Bevis derpå är hans berömda marmorgrupp De tre gracerna (i Louvre). I Louvre förvaras flere andra arbeten af honom, såsom De fyra kardinaldygderna, långdragna figurer i trä, vidare flere reliefer, bland hvilka en i brons, Kristus som död, begråten af de sina, utmärker sig för ädel stil, samt flere goda byster af Henrik II, Karl IX och af Henrik III som barn. P:s hufvudarbete är dock Grafmonumentet öfver Henrik II och Katarina de' Medici, upprättadt af den senare i S:t Denis efter hennes gemåls död (utfördt 1564--83). Här visar sig tydligt en omkastning i stilen från det maniererade och sträft naturalistiska till en mera stilfull och idealiserande behandling af formerna. Märkvärdiga äro särskildt den klara anordningen och enkla behandlingen af reliefen, egenskaper, som tillhörde den tidens franska bildhuggarekonst. P. dog antagligen 1590. C. R. N.