Plackning (T. plackwerk, Fr. placage), befästningsk., ett enkelt sätt att bekläda ett bröstvärn eller annan jordsluttning, hvarigenom denna kan erhålla en lutning af 3 : 1. Då vallen, hårdt tillstampad, vuxit omkr. 0,3 m., utbredes ofvanpå densamma längs sluttningens kant ett tunt lager af ris, halm, torf l. dyl., som lägges så långt ut, att vallsidan får sin behöriga lutning. Derofvanpå stampas jord till 0,3 m. tjocklek, hvarpå åter utbredes ett lager af ris l. dyl., o. s. v. tills vallen nått erforderlig höjd, då sluttningen tillklappas och afjämnas med spaden. Om jorden under tillstampningen begjutes med vatten, får plackningen en större fasthet. O. A. B.
Nordisk familjebok · första upplagan
Plackning
Ämne: Lager, skikt och material · Fysik, mekanik och instrument
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 1351 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗