Potentialitet

Potentialitet, egentligen möjlighet; filos., egenskapen att vara till under en osjelfständig och för ens eget väsende inadeqvat form. Så kan barnet sägas vara en potentiel menniska, ty det är väl samma lif hos barnet som sedermera hos den utvecklade menniskan, men i en lägre, outvecklad form. Den potentiella formen röjer naturligen ej omedelbart sjelfva väsendet, och sin egentliga förklaring erhåller den först, när den ses i det ljus, som högre och egentligare former sprida öfver densamma. Emellertid är det potentiella ej likbetydande med det outvecklade; det gifves bl. a. en potentialitet, som uppkommit genom ett nedsjunkande från en högre ståndpunkt, t. ex. menniskan i sena ålderdomen. Det gifves ingen ren potentialitet, ty detta vore likbetydande med intet. Ej häller är det i ändlighetens verld möjligt för någon varelse att frigöra sig från all potentialitet. Men mellan båda -- ren potentialitet och full frånvaro af all sådan -- finnas oändliga grader. -- Potentialitetsbegreppet utgör ett af de vigtigaste, men på samma gång svåraste och på vetenskapens nuvarande ståndpunkt minst utredda af de filosofiska begreppen. L. H. Å.