Praktik

Praktik (af Grek. praktikos, duglig till handling), tillämpning i handling af regler eller grundsatser, användning i verkliga lifvet (mots. teori); utförande, verkställande af en plan; erfarenhet, på öfning grundad sakkännedom, vana; tillopp af patienter eller klienter, en läkares eller advokats kundkrets; utöfning af läkare- eller advokatyrket. -- Praktikabel, användbar, brukbar; görlig, verkställbar; farbar, gångbar. -- Praktiker l. praktikus (plur. praktici), person, som med sakkunskap utöfvar ett yrke eller en konst; person, hvars kunskaper grunda sig hufvudsakligen på praktisk öfning. -- Praktisera, sätta i verket, tillämpa; utöfva läkare- eller advokatyrket; behändigt förflytta från ett ställe till ett annat. -- Praktisk, som rör tillämpningen; som afser vilja och handling; hörande till det verksamma lifvet; härledd ur erfarenheten; tillämplig i allmänna lifvet; utförbar; allmännyttig, ändamålsenlig, beqväm; som innebär hänsyn till nyttan och verklighetens kraf; som yttrar sig i gerningar; daglig, hvardags-; utöfvande, erfaren, öfvad, skicklig i tillämpandet af sina kunskaper, händig; klok, som verksamt med handling ingriper i lifvet.