Problem (Grek. problema), förelagd fråga; tvifvelaktig sats, som kan erhålla flere lösningar; vetenskaplig uppgift; någonting, som är svårt att förklara, vanskligt spörsmål. -- Matem. Inom matematiken förekomma problem i både geometrien och analysen. Emellertid är härvid att märka, att lösningen af ett analytiskt problem (om den är rätt utförd) omedelbart innebär ett bevis för dess riktighet, under det i fråga om geometriska problem den för detta ändamål verkställda konstruktionen i allmänhet behöfver ett särskildt bevis. Orsaken härtill är, att i förra fallet en analytisk, i senare fallet en syntetisk metod användes. Problemen kunna naturligtvis stundom uppställas så, att de i och för sig äro omöjliga, t. ex. »att upprita en liksidig och rätvinklig triangel», eller åtminstone blott med en viss inskränkning äro möjliga, t. ex. »att inskrifva i en cirkel en figur, som är likformig med en gifven fyrsiding» -- här fordras nämligen, att den gifna fyrsidingen skall hafva två motstående vinklar tillsammans lika med två räta. Derför hör också till den fullständiga lösningen af ett problem den s. k. begränsningen, d. v. s. angifvandet af de vilkor, under hvilka problemet är möjligt. Någon gång blir lösningen för olika specialfall väsentligen olika eller i något specialfall omöjlig, och för denna händelse måste de olika specialfallen noggrant bestämmas. -- Inom matematikens historia finnas vissa problem, som erhållit en särskild ryktbarhet, t. ex. problemen om kubens fördubbling, vinkelns tredelning och cirkelns qvadratur (se Duplicatio cubi, Trisectio anguli och Quadratura circuli). Om Keplers problem och trekropparsproblemet se dessa ord. G. E.
Nordisk familjebok · första upplagan
Problem
Ämne: Geometri, kurvor och trigonometri · Matematik och geometri
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 277–278 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗