Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Procaccini

Ämne: Italienska målare · Målare, konstnärer och konst

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 279–280 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Procaccini [-kattjini], italiensk målarefamilj. 1. Ercole P. d. ä., f. i Bologna 1520, d. efter 1591, grundlade en eklektisk skola i Milano och arbetade utan stor förmåga, men med mycken flit och utan manierism, samt passade derför bra till lärare. -- 2. Camillo P., den föregåendes son, f. omkr. 1550, d. 1627, sin faders bäste lärjunge, målade altartaflor och andra staftlibildcr med rik komposition och kraftig, men ej egentligen harmonisk färg. Bilder af honom finnas i Milanos kyrkor och galleri, såsom Madonnan med barnet (i S. Maria del Carmine) och Konungarnas tillbedjan (i Brera). I Dresden ses af honom S. Rochus botar pestsjuka. -- 3. Giulio Cesare P., den föregåendes broder, f. 1548, d. omkr. 1626, också sin faders lärjunge, egnade sig på egen hand åt studiet af Correggio och utbildade sig vidare i Rom efter Rafael, i Venezia efter Tintoretto. Han skiljer sig från brodern genom starkt maniererad form och en egen kolorit med bruna skuggor och varmt ljus. Af honom finnas i Berlin Josefs dröm, i Dresden 2 bilder: Ett qvinnorof och Heliga familjen. -- 4. Ercole P. d. y., f. 1596, d. 1676, de båda förres brorson, slöt sig till den stil, som representerades af Carracci i Bologna. C. R. N.