Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Process

Ämne: Personbeteckningar och främmande ord · Rätt, straff och rättsväsen

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 280–281 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Process (Lat. processus, af procedere, framskrida), fortgång, utvecklingsgång, förlopp. -- 1. Kem., i allmänhet ett kemiskt förlopp eller en reaktion, som eger rum vid olika ämnens, inverkan på hvarandra. -- 2. Jur., det rättsliga förfarande, hvars ändamål är att genom de dömande myndigheterna antingen afgöra tvister angående privata rättigheter eller ock göra statens straffrätt gällande. Under process eller processrätt i vidsträcktaste bemärkelse innefattas jämväl bestämmelserna angående de dömande myndigheternas organisation. Processen är en del af den offentliga rätten. Hufvudindelningen af processen är: civil- l. tvistemålsprocess och kriminal- l. brottmålsprocess, hvilka båda arter i främsta rummet skilja sig från hvarandra genom sina olika ändamål (jfr Brottmålsprocess, Civilprocess). En annan vanlig indelning af processen är den i ordinär och extraordinär l. summarisk, den förra den, som i allmänhet eger rum, den senare den, som stadgas för vissa fall, och vid hvilken åtskilliga af de för den ordinära processen föreskrifna formaliteter blifva utelemnade. En art summarisk process är exekutivprocessen (se d. o.). I 1734 års lag innefattade de tre sista balkarna (Straff-, Utsöknings- och Rättegångsbalkarna) hufvudsakligen processbestämmelser. -- Understundom nyttjar man benämningen process för att beteckna ett särskildt tvistemål eller brottmål. -- Processa, vara invecklad i rättegång, föra rättegång. 2. L. A.