Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Pulci

Ämne: Skalder och diktarter (äldre) · Litteratur och antika författare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 408–409 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Pulci [-tji], namn på tre italienska skalder, hvilka voro nästan jämnåriga bröder och tillhörde en urgammal adelsslägt samt lefde vid medicéernas hof i Florens, men om hvilkas lefnadsöden i öfrigt man intet känner. -- 1. Bernardo P., den äldste, öfversatte Virgilius' »Bucolica» (1481) och skref sjelf idyller m. m. -- 2. Luca P., f. 1431, besjöng på ottave rime samma tornering som Poliziano (se denne) och författade derjämte den mytologiska herdedikten Driadeo d'amore (1479), Epistole eroiche (de äldsta heroider på italienska) samt riddare-epopén Ciriffo calvaneo, en blandning af allvar och lustigheter, hedniskt och kristet, öfverdrifna äfventyr och gäckeri. -- 3. Luigi P., f. 1431, d. 1487, förtrogen vän till Lorenzo di Medici och Poliziano, vann ett berömdt namn genom sitt romantisk-komiska epos Il Morgante maggiore (1481, flere uppl.), i 28 sånger på ottave rime. Dikten, hvars hufvudpersoner äro Roland och hans vapendragare jätten Morgante, rör sig kring paladinernas strider mot sarasenerna, hvarjämte Haimonsbarnen och andra (äfven keltiska) sagor äro inflätade. Tonen är nästan genomgående ironisk och parodierande: det tyckes som om P. velat gifva de italienska versromanerna ett dråpslag, liknande det som Cervantes sedermera med större snille tillfogade riddareromanerna på prosa. Det gamla toskanska folkspråket framträder synnerligen rent i detta epos.