Pym [pim], John, engelsk politiker, f. 1584, studerade juridik i Oxford, fick sedan ett ämbete i skattkammaren och inträdde 1621 i underhuset. Der intog han genast rollen af partiledare och visade sig såsom en frimodig försvarare af husets rättigheter, hvarför han ock en gång (1621) af Jakob I sattes i fängelse. Han fortsatte dock striden mot kronan i parlamenten under Karl I:s tid. P. var konservativ, ingen vän af opröfvade nyheter, men stark förfäktare af lagbunden frihet; Skotlands förening med England var hans älsklingstanke. I det s. k. Korta parlamentet (1640) och sedermera i det s. k. Långa parlamentet var han obestridt anförare för frihetsvännernas parti. Det var han, som riktade hufvudslaget emot Strafford och bragte till klarhet idén om parlamentet såsom en statsmakt gent emot konungen. Hofvets lockelser hade lika liten verkan på honom som konungens våldsamma anslag emot honom och 4 andra underhusmedlemmar (d. 4 Jan. 1642). Allt häftigare dundrade hans stämma emot hofvet (som kallade honom »konung P.»), och då inbördeskriget utbröt, utnämndes han (1643) till fälttygmästare i parlamentets armé. Sin stora popularitet fick han icke behålla i hela dess omfång ända till slutet, ty det af »kavaljererna» utspridda ryktet att han var bestucken af konungen började verka. Då han d. 8 Dec. 1643 afled, öfvertog parlamentet emellertid hans skulder och gaf hans stoft en hviloplats i Westminster abbey bland Englands stora män. Jfr Disraeli: »Eliot, Hampden and Pym» (1836). Kj.
Nordisk familjebok · första upplagan
Pym
Ämne: Brittiska och irländska statsmän och politiker · Brittiska personer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 463 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗