Pyramid (Grek. pyramis). 1. Matem., en polyeder, som begränsas af en polygon med godtyckligt antal sidor och ett lika antal i en punkt sammanträffande trianglar. Namnet härledes af det egyptiska ordet piremus, som ursprungligen synes hafva betydt en kantlinie hos pyramiden. Polygonen kallas pyramidens bas, punkten dess spets och trianglarna dess sidor; med höjden förstås det vinkelräta afstandet från spetsen till basen. Alltefter som polygonen är tresidig, fyrsidig o. s. v., kallas pyramiden tresidig, fyrsidig o. s. v. Regelbunden kallas en pyramid, der basen är en regelbunden polygon samt alla sidorna liksidiga och kongruenta trianglar. Den regelbundna tresidiga pyramiden med liksidiga trianglar till sidor kallas tetraeder (se d. o.). Om en regelbunden pyramids apotem se d. o. -- Pyramidens volym är en tredjedel af en prismas med samma bas och höjd. -- 2. Pyramiderna, de urgamla egyptiska konungagrafvarna, jordens äldsta monumentala byggnader, resa sig vid utkanten af öcknen i norra (nedre) Egypten, i närheten af det forna Memfis (se d. o.) och omkr. 9 km. vesterut från det nuvarande Kairo. Deras grundplan är fyrkantig, vanligen (i det närmaste) qvadratisk. De fyra sidorna stiga med brant sluttning, vexlande mellan 42 och 57 grader, i höjden och förena sig der i en spets. Sjelfva grafkammaren är merendels uthuggen i klippan. Öfver densamma höjer sig sedermera på den planerade klippgrunden pyramidens massa, genom hvilken trånga oansenliga gångar leda ned till griften eller upptill öfver densamma anbragta smärre kamrar. De egyptiske konungarna började, enl. Lepsius' teori, sin grafbyggnad vid sitt tillträde till regeringen. Den ifrån början ringa pyramidaliska kärnan omkläddes sedermera år för år med nya hvarf af sten, tills de ofantliga massor reste sig, hvilka gjorde pyramiderna för forntidens uppfattning till ett af verldens sju underverk. De bekläddes slutligen med blankpolerade stenhällar, numera försvunna, hvilka stundom lemnade plats för vidlyftiga hieroglyfskrifter. I förbindelse med pyramiderna stodo derjämte smärre tempel för dödskulten, och vid konungagrafvarnas fötter utbreda sig, stundom ordnade i gator, massor af privatgrafvar (mastabor), tillhörande i vissa fall samma period som resp. pyramider. Dessa privatgrafvar hafva ibland försvarliga dimensioner. Pyramiderna äro af mycket olika storlek. Den största, Cheops-pyramiden (se fig.), vid byn Gize, har haft en höjd af 146 m., och hvarje sida i basen hade ursprungl. en längd af 233,3 m. (se vidare Cheops). Vissa af pyramiderna skulle f. ö. förefalla större, än de nu synas, derest icke sanden spelat sin inkräktarerol. Den omgifvande nejden är flack, ödslig, utan vegetation. Pyramidernas antal är omkr. 70, och de äro fördelade i flere smärre grupper. Till anläggningstiden härröra de från 4:de och 3:dje årtusendena, f. Kr. Byggandet anses hafva vipphört med den 12:te dynastien, 2,300 år f. Kr. Under tidernas lopp hafva jämväl dessa kolosser till följd af
naturkrafternas inverkan delvis skattat åt förgängelsen. Äfven menniskohanden har gjort sitt till, ty under det islamitiska väldet hafva dessa byggnader redan långliga tider användts som stenbrott. Pyramidformen upptogs äfven af andra folk, så t. ex. af romarna, som i Sestius' pyramid i sydvestra utkanten af Rom lemnat ett imponerande prof på en sådan efterbildning. -- Om »slaget vid pyramiderna» se Egypten, sp. 233. -- 3. Ett i Sverige vanligt biljardspel, som spelas med 21 bållar (utom spelbållen). Det har sitt namn af det sätt, hvarpå de 21 bållarna vid spelets början äro utlagda på biljarden. 1: G. E. 2. Upk.