Queensland

Queensland [koinsländ], britisk koloni, omfattande nordöstra delen af Australien jämte närliggande mindre öar. I ö. gränsar kolonien till Stilla hafvet (Korallhafvet), i s. till kolonien Nya Syd-Wales (29:de breddgraden är till större delen gräns), i v. till Syd-Australien (gräns 141:sta meridianen) och Alexandra-land (gräns 138:de meridianen) och i n. till Carpentariaviken och Torres' sund (omkr. 9° s. br.). Arealen beräknas till 1,730,630 qvkm. Kolonien har i sina många bukter och vikar en mängd förträffliga och skyddade hamnar. En bred platå, Main range, af 600--1,500 m. höjd sträcker sig från s. till n. på 35--1,600 km. afstånd från kusten och utgör en fortsättning af den bergskedja, som längre söderut kallas »the great dividing range». Denna trakt har nu en liflig grufdrift, men kommer i framtiden att blifva ett rikt jordbruksdistrikt. Mot v. utgår en platå, som skiljer Carpentariavikens vattendrag från de södra floderna. Main range utsänder ett stort antal korta strömmar till östra kusten (Brisbane, Mary, Burnett, Fitzroy, Burdekin och Herbert) och några långa mot s. v., hvilka genomflyta de stora vestra slätterna och antingen -- såsom Diamentina l. Mueller river och Victoria l. Barcu (Cooper creek) -- utsina i jorden eller gå till saltsjöar eller -- såsom Warrego, Condamine och Barwan -- förena sig med Murray. Till Carpentariaviken flyta Mitchell, Gilbert, Flinders, Leichhardt och Gregory. Endast få sjöar finnas. Bördiga trakter omvexla med dåliga. Bergen äro rika på mineral och skogarna äro värdefulla. De jämna trakterna nära flodmynningarna lämpa sig synnerligen väl för odling af sockerrör och ris och höjdsluttningarna för kaffeodling. Vester om de berg, som skilja Carpentariavikens vattendrag från Stilla hafvets, vidtager en sandig ödemark, nästan utan vegetation, men längre vesterut omkring vikens floder öfvergår den till en ypperlig åkerjord. Äfven de söderut belägna trakterna omkring Diamentina hafva god »svart» jord, fastän långvarig torka der ofta inträffar. Minsta värdet har sydvestra delen, som består af stora sandåsar mellan gräsbältena, hvilka ännu användas endast till beten. Den bördiga och bäst vattnade delen mellan Main range och kusten hyser större delen af befolkningen. Klimatet är synnerligen helsosamt och vida mindre hett än man af läget kunde vänta. Temperaturen i Brisbane varierar mellan 1° och 40°, och årstemperaturen är 21° C. Bergstrakterna äfven mellan tropikerna hafva lindrig frost under vintern. Kusten har en årlig regnmängd af 1,000--3,300 mm. Inlandet, i synnerhet dess södra del, lider ofta af långvarig torka, men det gräs, som der växer, kan ock länge motstå en sådan. Hufvudnäringen är boskapsskötsel. 1885 hade kolonien 260,000 hästar, 4,2 mill. nötkreatur och omkr. 9 mill. får. Den odlade jorden utgjorde s. å. endast 83,650 har, som voro upptagna af sockerrör (23,674 har), sädesslag, företrädesvis majs, samt bomull m. m. Skogen upptager nära halfva arealen, men har hittills föga tillgodogjorts. Mineraltillgångarna tyckas vara ovanligt stora. Guld, som upptäcktes först 1858, finnes på flere trakter i alluviallager, men företrädesvis i qvartsådror. Rikligast har det anträffats omkring Charters Towers vid floden Burdekin, i trakten af Rockhampton (vid Fitzroyfloden) och kring Gympie s. om Maryborough. Till och med 1886 beräknas guldfynden till 161,136 kg., med ett värde af omkr. 18 mill. pd sterling. Guld anträffas ofta tillsammans med silfver, bly och koppar. 1886 erhöllos 3,2 mill. kg. tenn, 914,000 kg. koppar och 1,6 mill. kg. silfver och bly. Koloniens vigtigaste och värdefullaste mineral är dock stenkol, som finnes på flere ställen i stor utsträckning och af bästa beskaffenhet. De förnämsta exportartiklarna utom guld och tenn äro ull (för 1,4 mill. pd 1886), socker (för 855,000) samt hudar och skinn (för 102,000 pd), och uti importen ingå hufvudsakligen manufakturalster, metallvaror, spanmål och mjöl. 1886 beräknades exportens värde till 4,9 mill. pd och importens till 6,1 mill. Ungefär 1/4 af exporten och något mer än 1/3 af importen gå till eller komma från Storbritannien. Hamnarna besöktes s. å. af 918 fartyg. Jernvägarna hade en längd af 2,502 km., hvarjämte 1,025 km. voro under byggnad eller föreslagna. Alla tillhöra regeringen, Telegraflinierna hade en längd af 13,234 km. Industrien representeras af stora jerngjuterier och mekaniska verkstäder, garfverier, bryggerier, sockerbruk, destillerverk, bomullsoch ylleväfverier och spinnerier samt sågar och qvarnar. -- Folkmängden uppgick 1886 till 322,853 pers., oberäknadt omkr. 12,000 urinnevånare, och består af europeiska kolonister och deras afkomlingar samt införda kinesiska kulier (omkr. 10,500) och polynesier (10,165). Omkr. 35 proc. tillhöra den anglikanska kyrkan, 24 proc. den rom.-katolska, 12 proc. presbyterianernas och 20 proc. andra protestantiska kyrkosamfund. Ingen statskyrka finnes. Skolundervisningen är kostnadsfri, konfessionslös och obligatorisk. -- Kolonien bildade under namn af Moreton Bay en del af Nya Syd-Wales, tills den d. 10 Dec. 1859 förklarades för en sjelfständig koloni. I spetsen för förvaltningen står en af engelska regeringen utnämnd guvernör, hvilken jämte ett kabinett af 7 ministrar utöfvar den verkställande makten. Lagstiftningsmakten tillhör parlamentets båda hus: legislative council och legislative assembly, det förra bestående f. n. af 36 af kronan för lifstid utnämnda medlemmar, det senare af 59 folkvalda ombud. Koloniens inkomster för finansåret 1886--87 uppgingo till 2,8 mill. pd (deraf 967,000 pd i tullar och 522,000 i arrenden och försäljningsafgifter för jord) och utgifterna till 3,26 mill. pd. Koloniens skuld var i slutet af 1887 23,3 mill. pd; dess tillgångar i land beräknades till nära 50 mill. pd. Hufvudstad är Brisbane, med 32,567 innev. (1886). Andra större städer äro Rockhampton, med 10,793 innev., Maryborough, med 9,281 innev., och Ipswich med 7,576 innev.