Quesnel

Quesnel [kenä'll, kässnä'll], Pasquier (Paschasius), fransk katolsk teolog, f. i Paris 1634, inträdde i oratoriefädernas orden 1657. Redan genom sin upplaga af Leo den stores verk, som han försett med noter, i hvilka han försvarade den gallikanska kyrkans friheter, hade han blifvit illa anskrifven hos den påfliga kurian; och då han 1684 vägrade att underskrifva en antijansenistisk formel, såg han sig nödsakad att fly till Bruxelles till jansenisternas hufvudman Arnauld. Der afslutade han sin franska öfversättning af Nya testamentet med uppbyggliga anmärkningar (Le Nouveau testament en français avec des réflexions morales, 1687). De franske biskoparna brukade och rekommenderade i början denna bok, hvilket i synnerhet var fallet med ärkebiskopen af Paris, kardinal de Noailles. Men jesuiterna utverkade 1718 af Klemens XI ett förbud mot Q:s arbete, enär detta ansågs innehålla »jansenistiska och andra villfarelser». Ännu längre gick den ränkfulle jesuiten Le Tellier, Ludvig XIV:s biktfader. Han sände till påfven ett utdrag af 101 satser ur Q:s bok och lyckades utverka, att Klemens XI i den beryktade s. k. konstitutionen »Unigenitus» (se Jansenius) fördömde dessa satser såsom »kätterska, farliga och för fromma öron anstötliga». Redan år 1703 hade jesuiterna förmått spanske konungen Filip V att utfärda häktningsorder mot Q., som derefter sattes i fängsligt förvar i det ärkebiskopliga palatset. Derifrån beredde han sig dock tillfälle att fly och begaf sig då till Holland, frihetens hemland, der han stannade till sin död, 1719. H. W. T.