Rabenius, Nils, prest, föddes i Torstuna i Vestmanland 1648. Han stod i stor gunst hos konung Karl XI, inför hvilken han flere gånger predikade under dennes vistelse vid Kungsör, och hvilken 1690 kallade honom från Munktorps sacellani till sin hofpredikant. Han medföljde äfven i egenskap af pastor vid lifdrabanterna 1700 konung Karl XII på dennes fälttåg mot Danmark. Från 1701 till sin död, 1717, var han prost och kyrkoherde i Hedemora. R. var en nitisk samlare af gamla manuskript och andra sällsynta handlingar. Han saknade icke häller kunskaper, men råkade genom sjelfrådighet, egensinne samt okuflig fallenhet för upptågsmaken mången gång i delo med sina församlingsbor, af hvilka han icke var synnerligen väl liden. J. H. B.
1. Rabenius, Olof Ingelsson, rättslärd, universitetslärare, född i Romfartuna i Vestmanland 1730, blef student i Upsala 1738 och promoverades till juris doktor derstädes 1752, hvarefter han utnämndes till docent inom juridiska fakulteten, hvars notarie han blifvit redan 1749. 1755 blef han i Upsala vice akademisekreterare, företog 1757 en utländsk studieresa, hvarunder han idkade studier i Göttingen, samt utnämndes 1759 till akademinotarie och 1760 till akademiombudsman. Vid 1765 års riksdag tjenstgjorde han såsom sekreterare i justitiedeputationen och utnämndes 1766 till juris practices professor i Upsala med bibehållande af sin ställning såsom akademiens ombudsman. Han dog d. 16 Maj 1772 å Edeby akademihemman, som han erhållit för sig och barn. För universitetet och i synnerhet för den juridiska fakulteten innebar R:s tidiga bortgång den största förlust. Den juridiska fakulteten måste efter hans död i många år nöja sig med två professorer: en professor juris publici et romani och en professor juris prudentiae, oeconomiae et commerciorum, ty R:s professur var personel och grundad på rikets ständers särskilda beslut, likasom den professur i jus practicum, som 1747 af ständerna tilldelats akademisekreteraren d:r J. Fick, R. var en både mångkunnig och skarpsinnig jurist, som under sin korta lefnad lemnade många och värdefulla bidrag till den juridiska vetenskapens höjande och utvecklande i Sverige. Han åtnjöt också stort anseende ej blott i Sverige, utan äfven i utlandet, hvarom man har ett vittnesbörd deri att professor Michaeli i Göttingen till honom dedicerade sitt 1769 utgifna berömda arbete »Mosaisches recht». R:s tryckta skrifter äro De fori competentia (1751, 1752), De infamia juris. Sueth. Vanfrägd (1755), De litis denunciatione (1758), De matrimonio clandestino (1759), Frimae jurisprudentiae communis suecanae lineae (1760--63), Utdrag ur de om rättegångars förkortande i Sverige utkomna skrifter med anmärkningar I (1760), De processu possessorio (s. å.). De jure civitatis (1761), De jure retractus gentilitio, Sueth. Bördsrätt (1764), De legis publicatione (1767), Praktisk afhandling om klander i jordafång, då laga fasta ligger i vägen (s. å.), De antiquis Vestrogothiae legiferis (1769), De auctionibus publicis (s. å.), Decas thesium juridicarum usum juris antiqui hodiernum ostensura (s. å.), Primae jurisprudentiae extrajudicialis lineae (s. å.), De fatis literaturae juridicae in Suecia commentatio (1770), Om klander af lös egendom, som på god tro kommit i tredje mans hand (s. å.), Tankar om lagfarenhetens nuvarande tillstånd i Svea rike (1772), af hvilken sistnämnda skrift endast början hann utkomma. Icke blott genom dessa många disputationer har R. bidragit till utvecklingen af den svenska juridiken; han var äfven i enlighet med rikets ständers 1765 lemnade uppdrag träget sysselsatt med samlande af författningar rörande justitieväsendet, ehuru detta lagverk endast blef påbörjadt. K. H. B.
2. Rabenius, Lars Georg, rättslärd, universitetslärare, den föregåendes son, föddes i Näs socken i Upland d. 18 Jan. 1771, blef student i Åbo 1783 och i Upsala 1788, filos. magister derstädes 1791, juris utriusque kandidat 1792 och juris licentiat 1800. Han promoverades till juris utriusque doktor 1810 och till jubelmagister 1842. 1792 förordnadcs R. till docent i jurisprudentia oeconomica och 1794 derjämte till akademikanslist samt uppfördes 1806 på förslag till professuren i svensk och romersk rätt och utnämndes 1807 till jurisprudentiae, oeconomiae et commerciorum professor i Upsala. 1837 blef R. emeritus och dog d. 23 Juli 1846 å sin egendom Gottsunda nära Upsala. R. var från 1811 till 1814 arbetande ledamot af lagkomitén samt förvärfvade i denna egenskap och såsom universitetslärare stort anseende och en framstående ställning. Han blef icke blott ledamot af flere akademier och lärda samfund, bl. a. af Krigsvetenskapsakademien (1810), Landtbruksakademien (1812) och Vetenskapssocieteten i Upsala (1829), utan han upphöjdes jämväl i adligt stånd 1834. Utom akademiska program och parentationer samt disputationerna De potestate elocatoria I (1806) och Om sädesqvarnar I (s. å.) utgaf R. Lärobok i svenska kamerallagfarenheten (2 dlr, 1825; 2:dra uppl. 1832), Lärobok i nationalekonomin (1829) samt Lärolok i svenska kyrkolagfarenheten (1836), hvilka i redig och systematisk uppställning samt noggranhet i uppgifter hafva stora förtjenster. I sin »Lärobok i nationalekonomin, som innehåller dels ren nationalekonomi, dels dennas grundsatser använda för utredande och förklarande af den svenska näringslagstiftningens positiva innehåll, ådagalade R. en ganska sjelfständig uppfattning. Väl var han i allmänhet anhängare af Adam Smiths teorier, men han modifierade dessa genom åtskilliga från merkantilsystemet bibehållna satser. Han framhöll nämligen, att obegränsad frihet på det ekonomiska området väl kunde tillgodose konsumenternas intressen, men att det äfven vore vigtigt att värna och skydda producenternas säkerhet och tillbörliga fördelar, ty en nations sjelfbestånd vore väsentligen beroende af egen produktion. K. H. B.
3. Rabenius, Olof Mattias Teodor, rättslärd, universitetslärare, den föregåendes son, född i Upsala d. 25 Aug. 1823, blef student derstädes 1839, promoverades till filos. magister 1845, aflade juris utriusque kandidatexamen 1850 och blef juris doktor vid Lunds universitets jubelfest 1868. 1851 utnämndes R. till docent inom Upsala universitets juridiska fakultet och 1854 till professor i administrativrätt och nationalekonomi i Lund, men erhöll 1862 transport till Upsala såsom professor i nationalekonomi, närings-, finans- och politirätt. 1860 förordnades R. att inom Justitiedepartementet biträda med utredande af lagfrågor och att föredraga sådana inför Högsta domstolen. På grund af detta uppdrag, som fortfor till 1863, medverkade han i väsentlig mån till utarbetandet af 1864 års sjölag. Äfven i komitén för utarbetandet af ny grufvestadga (1872--74) var han ledamot. R:s skrifter äro dels akademiska disputationer och program, nämligen Om båtsmanshållet (1851), Om tionden (1853), Om näringsfrihetens utveckling (Upsala univ:s årsskr. 1867), Om lyxen (Upsala univ:s årsskr. 1868), dels andra afhandlingar och uppsatser, såsom Reformer i Tysklands åkerbrukslagstiftning före och efter 1848 och Om engelska spanmålslagens upphäfvande och dess följder (»Tidskr. för Literatur», 1852), En blick på de statsekonomiska resultaterna af riksdagen 1853--54 (»Nord. univers.-tidskr.», 1856), Om beskattningens grunder (Upsala univ:s årsskr., 1862), Om eganderätt till grufvor (dersammastädes, 1863), Om förvaltningsrättens begrepp, betydelse och handhafvande (Naumanns »Tidskrift för lagstiftning» m. m., 1874), Om den administrativa rättsskipningen (Förhandlingar vid 2:dra nord. juristmötet 1875), Handledning vid föreläsningar i Sjörätten (1869), Lagen om dikning och annan vattenafledning af den 30 Juni 1879 (1881) samt en mängd artiklar i »Nordisk Familjebok». Derjämte har R. författat det stora arbetet Handbok i Sveriges gällande förvaltningsrätt (3 dlr, 1866--73; 1:sta delen ny uppl. 1875). -- R. är sedan 1875, i sitt andra äktenskap, gift med den framstående altsångerskan Olena Ida Teresia Falkman (f. 1849).