Racki

Racki [ratjki], Franjo, kroatisk filolog, f. 1829, studerade i Fiume och Varasdin, derefter i Wien, prestvigdes 1852, blef 1855 teol. doktor samt professor i kyrkohistoria och kyrkorätt vid biskopliga seminariet i Segna (Zengg), var 1857--60 kanonikus vid Illyriska konsistoriet i Rom samt blef 1863 inspektor för Kroatiens och Slavoniens skolor. R. har egnat sig företrädesvis åt historiska studier, förnämligast på den äldre sydslaviska literaturens, paleografiens och arkeologiens område. Hans förnämsta arbete, Vjek i djelovanje S. Cyrilla i Methoda (1857--59; Cyrillus' och Metodius' lif och verksamhet), kan ännu anses som hufvudverket rörande de slaviska apostlarna. Som betydande arbeten af R:s hand kunna vidare nämnas Om den slaviska skriften (1861), Fragment af den kroatiska statsrätten (1861), Kritik af källorna till Serbiens och Kroatiens historia under medeltiden (1865), Sydslavernas strid för sin sjelfständighet i 9:de årh. (1875); Det kroatisk-slovenska bondeupproret 1572 (1875) samt en upplaga af det glagolitisk-pannoniska s. k. Assemanni-evangeliet (1865). En mängd vetenskapliga afhandlingar af R., utom de nämnda, ingår dels i den af honom jämte Jagic och Torbar utgifna tidskriften »Knjizevnik» (1864--66), dels i Sydslaviska akademiens periodiska publikationer »Rad» och »Starine». Han är både till namnet och gagnet den egentlige ledaren i nämnda akademi. Äfven på det politiska området har han spelat en rol såsom ledamot af kroatiska landtdagen och såsom förkämpe för den kroatiska nationalitetens intressen. Lll.