Radiometer

Radiometer (af Lat. radius, stråle, och Grek. metron, mått), fys., kallar William Crookes en apparat, medelst hvilken han sökt visa ljusa och mörka värmestrålars mekaniska inverkan på lättrörliga, i nästan lufttomt rum inneslutna svärtade kroppar. Apparaten, äfven kallad »ljusqvarn». består af en ihålig glaskula, i hvilken luften är förtunnad till omkr. 0,00004 af en atmosfers tryck; från en liten glashatt, rörlig på en stålspets inuti kulan, utgå horisontalt fyra fina platinatrådar, vid hvilka tunna, utglödgade glimmerblad äro fästa vertikalt, så att det hela har utseendet af ett litet qvarnhjul med vertikalt stående axel. Glimmerbladen äro på ena sidan öfverdragna med kimrök. Utsättes denna apparat för ljusa eller mörka värmestrålar, vika de svärtade sidorna undan strålarna, och hjulet sättes i rörelse; härtill är handens värme tillräcklig; utsättes apparaten för direkta solstrålar, roterar hjulet med stor hastighet. Afkyles kulan på yttersidan, roterar hjulet åt motsatt håll. Fenomenet beror på den i glaskulan inneslutna gasens molekylarrörelse (se Molekylarkrafter). Hjulvingarnas svärtade ytor uppvärmas mer än de glänsande, och derför återkasta de gasmolekylerna med större hastighet samt lida dervid äfven sjelfva ett större mottryck än de glänsande, till följd hvaraf hjulet sättes i rörelse. Gasen i apparaten måste man förtunna för att minska dess hinder mot rörelsen, men med förtunningen minskas äfven gasens tryck. Det finnes följaktligen för hvarje gas ett minimivärde på förtunningen, som ger maximum af effekt. Detta minimum är för luft 0,00004 af en atmosfers tryck; drifves förtunningen till 0,00001 af en atmosfer, minskas effekten till 0,1 af maximivärdet. Radiometern kan med fördel användas vid studiet af det strålande värmet. A. Bl-n.