Molekylarkrafter

Molekylarkrafter (se Molekyl), fys. Liksom man för förklaring af den inverkan på afstånd, som en kropp utöfvar på en annan (solens inverkan på planeternas rörelser, en magnets inverkan på ett jernstycke m. m.), antagit tillvaron af krafter (gravitationen, magnetismen m. m.), har man äfven för att förstå de förändringar i form eller sammansättning en kropp kan undergå nödgats antaga, att krafter äro verksamma mellan dess minsta delar, molekylerna. Dessa krafter, hvilka man benämner molekylarkrafter, och hvilkas arbete inom en kropp kallas »molekylar-arbete», skilja sig från de förstnämnda krafterna derigenom att de i olikhet mot dessa utöfva märkbara verkningar endast på ytterst små (molekylära) afstånd. Sålunda sammanhållas t. ex. delarna i en fast kropp af molekylarkrafter, ty om man sönderdelar kroppen och lägger delarna intill hvarandra i samma läge som förut, häfta de icke mer vid hvarandra, hvilket visar, att den kraft, som före delningen sammanband dem, icke är märkbar ens på det ringa afståndet mellan de intill hvarandra lagda klyfningsytorna. Till molekylarkrafterna räknas kohesionen, som sammanhåller de minsta delarna af en homogen kropp, adhesionen, genom hvilken tvänne olika ämnen med släta ytor häfta intill hvarandra, samt den kemiska frändskapen, affiniteten, som åstadkommer kemiska föreningar mellan de minsta delarna af olika ämnen. Elasticiteten hos en fjäder och spänningen hos ett belastadt snöre bero också på molekylära krafter, som verka mellan fjäderns eller snörets minsta delar. Till förklaring af kropparnas konsistens och aggregationstillstånd har man antagit ej endast attraktiva utan äfven repulsiva molekylarkrafter. Men dessa senare synas i flere fall icke vara behöfliga för fenomenens förklaring. Så har man sökt härleda den utvidgning, som kropparna undergå vid temperaturförhöjning, från en förökad rörelsehastighet hos dess molekyler, i stället för den förökning i repulsionskraften, som förr antogs betinga denna utvidgning. Likaså har man till förklaring af gasernas tryck eller elasticitet, i stället för den förr förmodade repulsionskraften mellan gasmolekylerna, uppställt den hypotesen att dessa molekyler äro stadda i beständig rörelse och ådagalagt, att samma molekyler endast genom sina sammanstötningar med hvarandra och med väggarna af det kärl, hvari gasen är innesluten, kunna åstadkomma just de tryckfenomen, hvilkas förklaring man sökte. R. R.