Molekyl

Molekyl (hårdt k; af en latiniserad diminutivform af Lat. moles, massa). Detta ord har länge varit användt i fysiken och kemien, i synnerhet af franska författare, men haft en tämligen obestämd betydelse af en ytterst liten partikel, korpuskel, atom. År 1811 uppställde Avogadro (f. 1776, d. 1856 som professor i fysik i Turin) sin bekanta sats, att alla gaser bestå af små mass-enheter, molécules intégrantes l. fysiska molekyler, hvilka hos alla gaser, under samma tryck- och temperaturförhållanden, befinna sig på samma afstånd eller förekomma i lika stort antal på samma volym af olika gaser. Dessa fysiska molekyler äro sammansatta af ännu smärre mass-enheter, molécules élémentaires l. kemiska atomer. Avogadros lära infördes 1849 i kemien af Laurent, som antog, att, om vigten på 1 vol. vätgas representerar 1-atomigt väte, vigten på 2 vol. af alla gasformiga ämnen representerar deras molekylarvigt. Molekylarvigten är således dubbla gastätheten i förhållande till väte som enhet. -- Hos ämnen i det fasta och det flytande aggregationstillståndet befinna sig molekylerna på ringa afstånd från hvarandra. Deremot äro afstånden mellan gasers molekyler mycket stora, hvilket är lätt att fatta, då man vet hvilken stor volym en kropp intager, när den öfvergår från fast eller flytande tillstånd till gasformigt. 1 volym kokande vatten ger t. ex. 1,700 vol. ånga af 100° C. under vanligt atmosferiskt tryck. Man kan icke antaga, att molekylerna hos någon kropp ligga tätt inpå hvarandra. De måste vara skilda, äfven hos fasta och flytande ämnen, af mellanrum, innehållande det ämne, som af fysici benämnes eter. De befinna sig i ständig rörelse, så länge kroppen har någon temperatur, ty värmet är intet annat än molekylernas rörelse. Af gasernas utvidgning vid upphettning kan man beräkna, att vid -- 273° (den s. k. absoluta nollpunkten) upphör molekylernas rörelse. Af molekylarrörelsens beskaffenhet bero aggregationsformerna. I de fasta kropparna svänga molekylerna i bestämda jämnvigtslägen, och hvarje molekyl qvarhålles af öfriga molekylers samfällda attraktion. Det senare är äfvren fallet med vätskornas molekyler, hvilka dock kunna röra sig om hvarandra i alla möjliga riktningar. Hos gaserna deremot äro molekylernas afstånd så betydande och rörelsen så snabb, att molekylerna icke utöfva någon anmärkningsvärd attraktion på hvarandra. Redan 1738 uttalade D. Bernouilli den tanken, att gaserna bestå af materiella korpuskler, som befinna sig i en liflig och rätlinig rörelse. Denna teori har sedermera vunnit fast fot i nutidens vetenskap, hufvudsakligen genom arbeten af Clausius, Clerk Maxwell, O. Meyer m. fl.; och man har af flere förhållanden hos gaserna kunnat, om också endast approximativt, beräkna molekylernas absoluta storlek, deras rörelsehastighet samt afstånden mellan molekylerna och det antal gånger en molekyl på en sekund sammanstöter med andra molekyler. De tal, till hvilka man kommit, äro ofattliga. Diametern på en molekyl vatten är t. ex. högst 0,44 milliondels millimeter, på en molekyl kolsyra 1,14 milliondels millimeter. En kubikcentimeter af någon gas bör innehålla vid pass 21 trillioner (1,000,000³) molekyler. Vid 0° och under vanligt tryck mottager en molekyl vätgas på en sekund 9,480 millioner stötar af andra vätgasmolekyler, en qväfgasmolekyl blott hälften så stort antal. En vätgasmolekyl rör sig med den enorma hastigheten af 1,844 m. i sekunden. Syrgasmolekylens hastighet är blott 461 m. Att trots dessa förhållanden gaser blanda sig med hvarandra jämförelsevis långsamt, beror derpå att deras molekyler ständigt stöta emot hvarandra och repelleras. Clerk Maxwell har träffande liknat en gasmassa vid en myggsvärm och molekylerna vid myggor: svärmen flyttas långsamt, ehuru myggorna röra sig snabbt. -- Jfr Atom. P. T. C.