Arabin

Arabin l. Arabin-syra, kem. farmak., utgör i förening med kalk samt en ringa mängd magnesia och kali det gummi, som i handeln kallas Arabiskt gummi och Senegalgummi (se dessa ord). Arabin finnes äfven i en stor mängd andra växtämnen, men förekommer hos dem i någon mån förändradt. Om arabiskt gummi upplöses i kallt vatten och lösningen göres svagt sur med klorvätesyra, så framkallar alkohol i en dylik lösning en fällning af arabin (arabinsyra), som genom förnyad upplösning i vatten, tillsättning af litet klorvätesyra och fällning med alkohol kan erhållas fullkomligt ren. Man kan ock få denna syra genom att låta en lösning af 1 del gummi i 5 delar vatten, gjord svagt sur med klorvätesyra, underkastas verkan af en dialysator, då den i gummit innehållna kalken i förening med klor (klorkalcium) utträder genom dialysatorns membran och lemnar qvar en lösning af arabinsyra. Torkadt, är rent arabin en amorf, glasartad, genomskinlig, men i fuktigt tillstånd mjölkhvit massa, som reagerar svagt sur. Ännu fuktigt, löses arabinet lätt i kallt vatten, hvilken lösning, enligt Neubauer, icke fälles af alkohol, men af mineralsyror och salter. Torkadt arabin är ej längre lösligt i vatten, icke ens vid kokning: det endast sväller upp; men tillsats af någon bas återställer genast lösligheten. Torkadt vid +100°, håller arabinet ännu vatten och motsvarar sammansättningen C²⁴ H²² O²², under det att arabin, torkadt vid +125-130°, är sammansatt enligt formeln C¹² H¹⁰ 0¹⁰. Vid längre uppvärmning till +150° blir arabin, likasom dess kalksalt (arabiskt gummi), olösligt, i det att arabinet omsättes till cerasin eller metagummisyra. O. T. S.