Råkan

Råkan, Corvus frugilegus, zool., hör till korpslägtet inom kråkornas underfamilj (Corvini), kråkfoglarnas familj (Corvidae), tättingarnas ordning (Passeres) och foglarnas klass. Hon är svart, med blå och purpuraktig glans, i synnerhet på hufvudet och halsen, hvilkas fjäderklädnad är fin och silkeslik, och der inga fjäderspolar äro synliga. Stjerten är föga längre än de hoplagda vingarna. Hos äldre exemplar äro näsborsten och ansigtsfjädrarna afnötta. Längden utgör 46 cm. eller mera. Arten häckar allmänt i Skåne, på Öland och Gotland äfvensom på något enda ställe längre norr ut (t. ex. i Onsala, vid Lidköping och Omberg) samt visar sig enstaka eller i flock ända upp i Norrland. Hon finnes äfven i öfriga delar af Europa (utom i de nordligare) samt inåt Asien till Afganistan och Kasjmir. Hon uppehåller sig hälst, der slättmarker omvexla med löfskogsdungar. I sådana häckar hon i stora kolonier och bygger i träden; ofta finnas många bon i hvarje träd. Råkan blir, då hon häckar i trädgårdar och parker, ofta ytterst obehaglig genom sitt skrik samt genom att hon i hög grad smutsar ned. Endast med stort besvär kan hon fördrifvas från det ställe, der hon uppslagit sina bopålar. Väl förgriper hon, sig då och då på något mindre villebråd och bortplockar säd eller frukt, men den nytta hon gör ersätter detta i mångfaldig grad. Råkan är nämligen den bästa utrotare af ollonborrarna och deras larver äfvensom af sniglar och råttor. Hennes fina luktsinne sätter henne i stånd att utröna hvar en larv finnes, och då borrar hon med näbben i jorden, tills hon träffat på honom. Mot vintern flytta många råkor till sydligare land och uppträda då massvis, ofta i skaror på tusentals individer. I södra Europa och i norra Afrika äro skarorna aldrig så stora som i Tyskland, enär lämplig föda synes tryta i södern. Råkans kött ätes understundom. C. R. S.