Ram [ramm], Eng. ram, T. ramm, vädur (möjl. af Fornnord. ramr, stark). 1. Sjöv., vädur, bagge, d. v. s. en framskjutande förstäf å örlogsfartyg, hvilken tjenar såsom anfallsvapen; äfven ramfartyg l. vädursfartyg (T. rammschiff, Fr. vaisseau à éperon ), d. v. s. örlogsfartyg, som är försedt med ram l. bagge (se d. o. och Ramma 1). -- 2. Metallurg. Se Ramma 2.
Peittekontoros (Grek., »femtiroddare»), forngrekiskt fartyg, som framdrefs med 50 åror (25 på hvardera sidan). Pentekontorer… Blockhusudden den sydligaste delen af Djurgården vid Stockholm, hade fordom en skans (ett blockhus) till inloppets försvar … Sätt (docksätt), ett slags ponton, af trä eller jern, hvilken användes för att utestänga vattnet från en docka, då… Strandning anses ega rum, när fartyg under ovanliga förhållanden råkat å grund med den påföljd, att det antingen icke ku… Sjöfynd föremål, som utgjort del af eller tillbehör till ett fartyg eller varit inlastadt i fartyg, och som anträffas… Mopp (Eng. mop), ett på fartyg brukligt rengöringsverktyg, bestående af en trästång, som i ena änden är försedd me… Bakstam skeppsl., ett gammalt, numera sällan användt uttryck, betecknande den akterste delen af ett fartyg. På fornti… Roslags-Skuta ett mindre, jakt-tackladt fartyg, som rätteligen kallas »storbåt», men som ännu oftare i dagligt tal benämnes…
Alla artiklar i ämnet →
Hänvisas hit från
Ramfartyg [ramm-]. Se Ram 1. band 13, sp. 692 Ramma (se Ram ). 1. Sjöv., genom angrepp med förstäfven (rammen, baggen) söka stöta ett fientligt fartyg i sank. Det magasinerade arbetet vid stöten … band 13, sp. 694 Vädur (Isl. veðr, D. væder, vædder, T. widder). 1. Gumse, bagge. Om argonavterna och »det gyllene vädursskinnet» se Argonavterna . – 2. Krigsv. murbräcka … band 17, sp. 1548