Rattazzi

Rattazzi, Urbano, italiensk statsman, f. 1808 i Alessandria, blef advokat och valdes 1848 till medlem af konungariket Sardiniens deputeradekammare. Hans politik var vid denna tid ifrigt patriotisk och fientlig emot Österrike. Alltsedan 1848 satt han i nästan alla ministèrer. Juli--Aug. 1848 var han undervisningsminister och Dec. 1848--Febr. 1849 först justitie-, sedermera inrikesminister. År 1852 ingick han med sitt parti, den venstra centern, förbund (det s. k. »connubio») med högra centern under Cavour, med hvars hjelp han s. å. befordrades till kammarens president. I Okt. 1853 inträdde han i Cavours kabinett såsom justitieminister, men öfvertog i Mars 1854 äfven inrikesministeriet. I Jan. 1858 måste han lemna sin plats, emedan han ej delade Cavours franskvänliga politik. För Italiens enhet arbetade han dock med samma ifver som Cavour. I Mars 1862 bildade han efter Ricasolis fall en liberal minister, men förlorade folkets sympatier genom sitt inskridande emot Garibaldi, vid dennes anslag emot Rom, och måste afgå i Dec. s. å. Efter Ricasolis andra fall, i April 1867, blef han åter ministerpresident. Nu genomdref han lagen om kyrkogodsens liqvidation, men stupade åter på frågan om Kyrkostaten: ställd emellan politiska hänsyn för Frankrikes vilja och undseende för folkets högljudda bifall till Garibaldis nya försök emot Rom, såg R. ingen annan utväg än att draga sig tillbaka, i Okt. 1867, trots konungens personliga gunst. Han qvarstod emellertid såsom vensterns hufvud och ledare till sin död, 1873. R. var mästare i alla de konster, hvarmed man beherskar en parlamentarisk församling, men han saknade statsmannens energi, karaktersfasthet och fjärrskådande blick. I Alessandria restes 1883 hans minnesstod. Kj.