Reaktion

Reaktion (af reagera, se d. o.). 1. Polit., en genom för stark utveckling framkallad rörelse i motsatt riktning, bakslag mot en till ofverdrifter gående rörelse på det politiska, religiösa, sedliga eller vetenskapliga området; återvändande till gångna tiders tankar och känslor, sträfvan att åter sätta föråldrade institutioner i de nyas ställe. I allmänhet, ehuru ensidigt och mindre riktigt, fattas uttrycket reaktion såsom frihetsfientlighet eller konservatism, som motsätter sig ett reformverk eller en revolution och dervid sjelf går till ytterlighet. -- Om katolska reaktionen se d. o. -- Med den politiska reaktionens tid menas det skede af Europas historia, som började med Napoleon I:s fall (1814) och räckte till Julirevolutionen (1830). -- Reaktionär, som innebär reaktion l. en starkt tillbakasträfvande rörelse, oftast i konservativ riktning; frihetsfientlig; främjare af reaktion. Jfr Radikal. -- 2. Fys. Inom en stillastående vätska är trycket lika stort på hvarje punkt af samma horisontala lager. Då det vätskan omslutande kärlets väggar i hvarje punkt lida lika stort tryck som närliggande vätskepartiklar, är äfven vätskans tryck på horisontalt motstående punkter af kärlets väggar lika stora och motsatta, och summan af vätskans horisontala tryck på kärlet följaktligen lika med noll. Men göres en öppning på kärlväggen, upphör jämnvigten. Vätskan rinner ut, och trycket på den midt emot öppningen liggande väggen, som ej längre är fullständigt upphäfdt af trycket på den motsatta, sträfvar att flytta kärlet i en riktning, som är motsatt den, i hvilken vätskan rinner. Blir denna sträfvan, hvars styrka hufvudsakligen beror på öppningens storlek och djup under vätskans fria yta, tillräckligt stark att öfvervinna motståndet mot rörelsen, förflyttar sig kärlet äfven i denna riktning. En på detta sätt uppkommen rörelse säges hafva sin orsak i reaktion l. mottryck, vara en reaktionsrörelse. Tillämpning af densamma finnes i det Segnerska vattenhjulet l. reaktionshjulet och i flere turbiner. Kanoners rekyl och raketers stigande bero på en liknande reaktionsverkan hos den sig utvidgande gasen. -- 3. Kem., den kemiska inverkan, som två eller flere ämnen utöfva på hvarandra. Med sur reaktion förstås ett ämnes egenskap att färga blå lackmus röd, med alkalisk eller basisk reaktion ett ämnes egenskap att färga röd lackmus blå. Ett ämne, som icke inverkar på lackmus, säges, oegentligt nog, hafva neutral reaktion. 2. A. Bi-n. 3. P. T. C.