Regnell, Anders Fredrik, läkare, mecenat, född i Stockholm d. 8 Juni 1807, blef student i Upsala 1824 och egnade sig med förkärlek åt studiet af botaniken, för hvilken han ända till sin död hyste det varmaste intresse. 1830 aflade han förberedande examen för inskrifning i medicinska fakulteten, blef 1835 med. kandidat och 1836 licentiat samt promoverades 1837 till med. doktor. Under sin studietid hade han bl. a. ett år varit prosektor hos A. Retzius i Stockholm samt tvänne gånger haft förordnande såsom koleraläkare. 1836--38 var han anställd såsom underkirurg och 1838--39 såsom underläkare vid Serafimerlasarettet i Stockholm samt deltog såsom uppbördsläkare vid korvetten »Jarramas'» expedition till Medelhafvet 1839--40. R:s dåliga helsa -- han plågades af ett svårt bröstlidande -- nödgade honom emellertid att söka bot i ett varmare klimat. På hösten 1840 lemnade han fäderneslandet för att aldrig mera återse detsamma. Han styrde kosan till Brasilien, legitimerade sig i Rio Janeiro på ett utmärkt sätt inför medicinska fakulteten derstädes och flyttade sedan till den lilla, för sitt synnerligen sunda klimat utmärkta köpingen Caldas i prov. Minas Geraës, der han tillbragte återstoden af sitt lif. Der erhöll R. snart stort anseende såsom praktisk läkare och grundlade sålunda sin förmögenhet. Jämte praktiken upptogo botaniska studier hans tid: med ett aldrig svigtande intresse utvidgade han sina botaniska samlingar, af hvilkas skatter han sände den ena efter den andra till europeiska, främst nordiska museer. På samma gång vinnlade han sig ock om studiet af Brasiliens djurverld och geologiska förhållanden samt anställde mot slutet af sin lefnad under flere års tid noggranna meteorologiska iakttagelser. Af brist på nödig literatur såg han sig dock tvungen att afstå från att sjelf bearbeta sina samlingar, men hade i stället glädjen att se europeiska botanister för vetenskapens fromma tillgodogöra desamma. Redan tidigt uppstod hos R. tanken att på et för fosterlandet och vetenskapen fruktbringande sätt använda sin stora förmögenhet. Efter hand sände han den ena stora penningeremissen efter den andra till olika vetenskapliga anstalter i Sverige. Summan af de gåfvor han under sin lifstid hemsände uppgår till mer än 800,000 kr. Sin qvarlåtenskap testamenterade han, med undantag af några legat, till Upsala akademi, bland hvars donatorer R., näst Gustaf II Adolf, är den förnämste. Af de summor R. skänkt till olika ändamål böra följande särskildt framhållas. Sammanlagda beloppet af hvad Upsala universitet under R:s lefnad erhöll utgör 495,000 kr., deraf 30,000 för den nya byggnaden för de fysiologiska och patologiska anstalterna (det s. k. Regnelleanum), sedermera 50,000 kr. för tillökning och utvidgning af densamma, 56,000 kr. för botaniska ändamål, 30,000 för ett medicinskt resestipendium. Vetenskapsakademien fick af R. för botaniska ändamål mottaga 81,000 kr.; dessutom anslog han 55,000 kr. till den zoologiska stationen vid Kristineberg samt 40,000 kr. för bearbetning af zoologiskt material i Naturhistoriska riksmuseum m. m. Karolinska institutet har R. att tacka för en reservfond af 20,000 kr., hvarjämte R. i undervisningens och studiernas intresse dels till Vårdanstalten för sjuka barn, dels till Serafimerlasarettet skänkte tillsammans 60,000 kr. Derjämte gaf han Svenska läkaresällskapet 10,000 kr. till en prisfond samt Medicinska föreningen i Stockholm 10,000 kr.
R. dog i Caldas d. 12 Sept. 1884. »I umgänget sluten och tyst, hade R:s personlighet intet för mängden tilltalande, och de egenheter i lynne och uppförande han redan från barndomen och ungdomen medförde, och hvilka framträdde ännu skarpare under inflytandet af det mångåriga ensliga lif han förde på en ort, der så föga tillfälle till umgänge erbjöd sig, gjorde honom i vissa hänseenden till hvad man kallar ett original. Om sitt yttre vårdade han sig föga och fäste intet afseende vid det, som af denna anledning yttrades om honom.» »En landsman, nära förtrogen med R., har träffande liknat honom vid en cactus: öfverflödande på näringssaft och praktfulla blommor, men med egendomliga bizarra former och rik på -- taggar.» -- Bland de utmärkelser, som kommo R. till del, må nämnas, att han kallades till hedersledamot af Vetenskapssocieteten i Upsala (1865), Svenska läkaresällskapet (s. å.), Upsala läkareförening (1871) och Göteborgs vet. och vitt. samh. (1878), invaldes 1870 i Vetenskapsakademien och kreerades 1877 till filos. hedersdoktor vid Upsala universitets jubelfest. Den 6 Mars 1885 firade nämnda univ. en fest till hans minne, hvarvid den af rektor utfärdade inbjudningsskriften var en filosofisk afhandling »Om fosterlandskärleken». -- Jfr uppsatser af P. Hedenius (i »Upsala läkaref. förh.». bd 20) och C. Santesson (i »Hygiea», 1885). R. T-dt.
1. Regnér, Lars, astronom, universitetslärare, född d. 11 Nov. 1746 i Fifvelstads socken i Östergötland, blef filos. magister i Upsala 1776 och befordrades derstädes till docent i fysik 1780. adjunkt i samma ämne 1785, e. o. professor i astronomi 1796, astronomie observator 1798 och ordin. professor i astronomi 1799. Död i Upsala d. 7 Okt. 1810. -- Till ledning vid universitetsstudierna utgaf R. en Inledning til naturläran, hvilken enligt hans plan skulle omfatta både mekanik, fysik, meteorologi och astronomi samt äfven läran »om lefvande och organiserade kroppar». Af detta enligt planen omfångsrika arbete utkommo dock ej mer än två delar (1785, 1797), af hvilka den förra behandlar den allmänna mekaniken, den andra astronomien. I vissa punkter innehåller R:s arbete mer än ett blott kompendium. Så diskuterar han t. ex. i slutet af 2:dra delen tämligen utförligt frågan om verldssystemets stabilitet och söker vederlägga de skäl, som mot antagande af denna stabilitet anförts af Melanderhjelm. För öfrigt utgaf R. inemot ett trettiotal akademiska disputationer, nästan alla behandlande speciella astronomiska frågor, samt författade några kortare uppsatser införda i Zachs »Monatliche Correspondenz» och »Berliner astronornischcs Jahrbuch». En disputation af honom rörande solens parallax (1807) föranledde en skarp kritik af J. Svanberg i en 1808 på latin utgifven broschyr, hvilken af R. besvarades i samma ton med på svenska skrifna Anmärkningar . . . til Kongl. Vettenskaps Academiens i Stockholm bedömande öfverlåtne (1808). Samtidigt med denna skriftvexling fördes mellan de båda antagonisterna äfven en tidningspolemik (i »Stockholms-Posten») rörande samma fråga. G. E.
2. Regnér, Gustaf, kritiker, vitter öfversättare, den föregåendes broder, föddes i Fifvelstads socken, Östergötland, d. 11 Okt. 1748, inskrefs som student i Upsala 1767, der han var medlem af det vittra samfundet Apollini Sacra och blef 1774 e. o. kanslist i Kanslikollegium, i hvars Utrikesexpedition han slutligen, 1809, blef expeditionssekreterare. R. var sedan 1776 led. af Vet. och vitterh. samhället i Göteborg och sedan 1805 af Vitt. hist. o. ant. akad. Han afled i Stockholm d. 22 Mars 1819. -- Ehuru ej mindre än nio belöningar tilldelades R. för vittra täflingsskrifter, bland dem två gånger Svenska akademiens stora pris, är R. mindre märklig såsom originalskald. Deremot förtjenar han ihågkommas såsom en af de förste, hvilka egnade sig åt den vittra granskningen i Sverige, i det han utgaf Tankar om svenska theatern (1780) samt den mycket ansedda och rikhaltiga tidskriften »Svenska parnassen» (1784--86), men i synnerhet såsom banbrytare på den svenska metrikens och den högre öfversättarekonstens område. Hans Försök til metriske öfversättningar från forntidens skalder (1801) föregås af en afhandling, i hvilken han sökt utreda svenskans metriska förhållanden. Sjelfva tolkningarna äro trogna och ganska talangfulla, fast de i metrisk fulltonighet och värdighet ej kunna täfla med Adlerbeths. För dessa öfversättningar tillerkände Sv. akad. honom enhälligt Lundbladska priset (1802). I sina Vitterhetsnöjen (2 del., 1814, 17) omarbetade han delvis dessa öfversättningar, ehuru ej alldeles lyckligt. -- Mest känd torde R. hafva blifvit genom Första begreppen af de nödigaste vetenskaperne (1780; I0:de uppl., omred, af P. O. Bäckström, 1839), de s. k. »Regnérs begrepp». »Knappast har väl någon lärobok blifvit så allmänt och så länge begagnad som denna.» Han utgaf äfven åtskilliga andra skrifter, biografier, början till en fransk-svensk ordbok m. m. samt var från 1784 till sin död redaktör af »Stockholms Post Tidningar» och »Inrikes Tidningar». -rn.
3. Regnér, Adolf, tidningsutgifvare, öfversättare, den föregåendes son, föddes i Stockholm d. 3 Dec. 1786, blef student i Upsala 1800 och ingick på ämbetsmannabanan, der han 1815 utnämndes till protokollssekreterare i konungens kansli. Redan som yngling fick R. författa uppsatser för de då af fadern redigerade »Stockholms Post Tidningar» och »Inrikes Tidningar». Snart uppträdde han med sjelfständiga tidningsföretag, såsom »Allmänna opinionens organ» (1810) och »Allmän politisk journal» (1811). En artikel i den senare, om möjligheten af Finlands återförening med Sverige, ådrog honom 11 månaders fästning. Ett nytt tryckfrihetsåtal drabbade honom till följd af en notis i »Sofrosyne» (1815--16), en i öfrigt oskyldig modejournal. Han utgaf samtidigt »Tiden» (1815) och »Tidens ande» (1816) samt sedermera »Lycurgus» (1822) och den, som det påstods, af höga vederbörande understödda »Argus IV» (1823--30), riktad mot Johanssons »Argus». Derefter uppträdde han flitigt i tidningspressen, såväl den inhemska som den utländska. Till »Morning post», »Journal des débats» och »Augsb. Allgemeine zeitung» skref han nämligen korrespondenser på tidningarnas eget språk. Hans sista egna tidningsföretag var »Folkbladet» (1841), egnadt att bekämpa »Aftonbladet». -- R. var under en lång följd af år en bland Sveriges flitigaste öfversättare. Man eger af honom tolkningar af historiska arbeten efter Castéra, Thiessé, Lejeune, Held och Corvin m. fl., romaner och noveller af Fouquc. Cooper, Dumas o. s. v. Han afled i Stockholm d. 7 Febr. 1852. -rn.