Regulus

Regulus, Marcus Atilius, romersk fältherre, var konsul första gången 267 f. Kr. och stred då med framgång mot sallentinerna. För andra gången konsul 256, sändes han jämte sin ämbetsbroder L. Manlius Vulso med en stark flotta och krigshär till Afrika. Efter en afgörande seger öfver kartagernas flotta vid Eknomos på södra kusten af Sicilien landstego romarna vid Clupea och härjade derifrån det afrikanska landet. Efter någon tid återsändes en del af hären under Vulso. R. qvarstannade med 15,000 man fotfolk och 500 ryttare. Han hade i början stor framgång; fienderna blefvo slagna i fält, städerna intogos, R. uppslog sitt läger nära hufvudstaden vid Tunes, och Kartago bad om fred. Men då alltför hårda vilkor uppställdes, beslöto fienderna att anstränga sig till det yttersta. En del af hären på Sicilien återkom, numidiska ryttareskaror samlades, och grekiska legosoldater under anförande af spartanen Xanthippos värfvades. Nu dukade R. under, hären blef tillintetgjord och han sjelf fången. R. dog i fångenskapen, man vet ej när. Den vanliga berättelsen lyder, att han vid ett tillfälle (251 eller 241) skulle hafva, blifvit jämte kartagiska sändebud skickad till Rom för att medla fred, men dervid fått aflägga ed på att återvända, om han misslyckades. R. skulle emellertid i Rom hafva afstyrkt freden och vid återkomsten till Kartago blifvit under grymma qval aflifvad. Denna berättelse, hvilken med förkärlek omtalades i Rom och utgjorde ett omtyckt ämne för prosaiska och poetiska skildringar, anses dock numera föga trovärdig. En annan berättelse att R:s familj af någon anledning utkräft en grym hämd på två förnäma kartagiska fångar anses af somliga hafva gifvit upphof till den förra. R. Tdh.