Representationsrätt, rätt att blifva representerad, rätt att få skicka representanter. -- 1. Civilr., detsamma som istadarätt. Se Arfsordning och Arfsrätt. -- 2. Folkr., den rätt, som tillkommer ett lands regering att med alla andras uteslutande representera staten i förhållande till andra stater. De rättigheter, som häruti innebäras, äro rätten att å statens vägnar ingå aftal och förbund med annan stat samt rätten att emottaga och affärda sändebud och i öfrigt bevaka statens rättigheter och intressen och göra dessa gällande i förhållande till andra stater. Denna representationsrätt beror på den uppfattningen att den högsta statsmakten är centraliserad i regentens person, till följd hvaraf densamma innebär vidsträcktare personliga rättigheter för regenten i en monarkisk stat än för presidenten eller regeringen i en republik. Som emellertid den republikanska statsförfattningen i allmänhet förlänar presidenten representationsrätt och regenten i den konstitutionella monarkien i utöfningen af denna sin rätt är bunden inom vissa gränser, så visar sig i utöfningen skilnaden emellan bådas makt ej särdeles stor. Suveränen i monarkien har likasom presidenten i republiken så stor makt i fråga om internationel representation, som landens lagar medgifva.
Nordisk familjebok · första upplagan
Representationsrätt
Ämne: Civilrätt: egendom, avtal och förmögenhetsrätt · Rätt, straff och rättsväsen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 936–937 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗