Riccio [ri'ttjå]. 1. Andrea R., italiensk arkitekt och bildhuggare, f. i Padua 1470, hette egentl. Briosco, men kallades Riccio för sitt krusiga hår. Han var en af renaissancens mera betydande målsmän i Nord-Italien, höll sig i arkitekturen till de venezianska traditionerna, men stod i skulpturen, liksom Paduas bildhuggare, under omedelbart inflytande af florentinaren Donatello. Död 1532. Kyrkan S. Giustina i Padua är hans verk. Liksom S. Marco i Venezia och S. Antonio i Padua är hon försedd med många kupoler på venezianskt sätt, dock så, att den mellersta hufvudkupolen genom större dimensioner söker beherska de tre öfriga. För öfrigt är kyrkan anlagd i klassisk renaissance och hör genom den storartade dispositionen i stor skala till tidens väldigast verkande kyrkobyggnader. -- För öfrigt är R. berömd såsom dekorativ plastiker, och hans yppersta verk är en 3,25 m. hög bronskandelaber (1515, i S. Antonio. Padua), ett af tidens mest prisade dekorativa verk, utmärkt i detaljen, men något öfverlastad och mångdelad. -- 2. Domenico R., kallad Brusasorci (»råttförbrännaren»), italiensk målare, tillhörande skolan i Verona, f. 1494, d. 1557, var lärjunge af Caroto och har samma ljusa kolorit, som karakteriserar veroneserna. Han målade både religiösa och profana bilder; de förra, dels altartaflor, dels fresker, såsom i S. Stefano i Verona (helgonet omgifvet af menlösa barn såsom martyrskapets förstlingar), äro mindre betydande; hans verldsliga bilder äro deremot de bästa. Berömda voro hans numera försvunna dekorationsmålningar å utanfasaden af Casa Murari. Hans förnämsta verk är framställningen af kejsar Karl V:tes och påfven Klemens VII:des stora promenad till häst i Bologna, den s. k. »Gran cavalcata» (i Pal. Ridolfi, Verona), en bild, som utgör en värdig förberedelse till Paolo Veroneses glänsande skildringar. R:s son, Felice R., som tillhör 1500-talets senare hälft, stod som konstnär under starkt inflytande af Paolo Veronese. C. R. N.
Nordisk familjebok · första upplagan
Riccio
Ämne: Italienska målare · Målare och konstnärer (biografier)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 1061 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗