Riddarhus

Riddarhus betyder i Sverige och Finland dels, och egentligen, den byggnad, der adeln sammanträder vid riks- eller landtdagar samt andra tillfällen, dels sammanfattningen af adeln såsom en korporation (t. ex. introduceras på riddarhuset, d. v. s. upptagas såsom medlem af adeln), dels adeln såsom ett stånd vid riks- l. landtdagarna (ridderskapet och adeln). Genom Riddarhusordningen af 1626 gaf Gustaf II Adolf sitt bifall till adelns föresats att uppbygga ett riddarhus för handlingars förvarande, sammankomster, fester och en »skola eller collegium»; och ett dylikt uppfördes äfven under de följande åren i Stockholm, i den egentliga »staden» på en del af den stora tomt, som nu tillhör Tyska kyrkan. Redan 1641 inköptes emellertid från rikskansleren Axel Oxenstierna en ny och rymligare sådan, den nuvarande, emellan Norrström i n. v. och Riddarholmskanalen i s. v., och samtidigt uppgjordes af Simon de la Vallée ritningar till en större byggnad i fransk senrenaissancestil, efter hvilka grundläggningsarbetet begynte 1648. För byggnadens skyndsammare bedrifvande såldes 1656 det gamla riddarhuset med dess tomt. Emellertid hade man under arbetets fortgång kommit till den öfvertygelsen att de ursprungliga ritningarna vore mindre lämpliga, hvadan nya sådana 1660 uppgjordes af Jean de la Vallée, som dervid naturligtvis var bunden af den redan färdiga delen. Sedan fortskred uppförandet så raskt, att kontrakt om takets täckning med koppar kunde afslutas 1661, och trappornas uppförande börjas 1662. Utseendet af de la Vallées ritningar i deras helhet ses af Dahlbergs »Suecia»; men hvarken de der upptagna flyglarna åt Riddarhustorget eller de båda paviljongerna åt strömsidan blefvo utförda, sannolikt emedan de tills vidare ansågos mindre behöfliga. Fasaden åt torget visar emellertid, att arkitekten förstått gifva ett visst förnämt och ståtligt uttryck åt sin uppgift, och många utmärkta detaljer, särskildt taköfverbyggnadens anordning, tyda på en ej vanlig förmåga inom den stilart, den franska barocken, hvilken hans konst tillhör. Stora salens utstyrsel med en väldig plafondmålning af Ehrenstrahl bestämdes 1669 och afslöts 1674, vid hvilken tidpunkt också hela byggnaden antagligen var färdig. Först 1680 kom emellertid ridderskapet och adeln att taga sitt nya palats i besittning. Af de mindre förändringar detta tid efter annan undergått må anföras, att portalen och uppgångstrappan ombyggdes under Frihetstiden; att hela byggnaden grundligt reparerades 1815--17 och sedermera 1847; att den af gamla ruckel vanprydda gården mot slutet af 1860-talet planerades, omgafs med balustrader och 1870 erhöll två paviljonger efter ritning af A W. Edelsvärd; att samtidigt strandvägen utmed Riddarholmskanalen och vestra gafvelns grundmurar ombyggdes. Å gården skall resas Axel Oxenstiernas stod (modellerad af Börjeson), för hvilken grundläggningsarbeten nu (1889) pågå, Å riddarhuset förvaras ridderskapets och adelns ganska betydliga arkiv (innehållande hufvudsakligen de hos ståndet vid riksdagarna förda protokoll), vidare en följd af samtliga landtmarskalkars porträtt, åtskilliga andra porträtt och målningar, vapensköldar m. m. Jfr S. Wieselgren: »Om Svenska riddarhuset och dess ätter» (1869). -- Först 1858 började ett riddarhus uppföras åt den finska adeln i Helsingfors. Det är bygdt i veneziansk stil (af Th. Chiewitz). Väggarna i den praktfulla riddaresalen prydas af alla finska grefliga, friherrliga och adliga ätters vapensköldar. -- Estlands, Livlands och Kurlands adel har särskilda riddarhus (i Reval, Riga och Mitau). -- Se vidare Adel, Adelsmöte, Introduktion, sammansättningar med Riddarhus samt Ridderskapet och adeln.