Ridderstad, Karl Fredrik, tidningsman, romanförfattare, skald, föddes på Riddersholm i Roslagen d. 18 Okt. 1807 och blef 1821 kadett vid Karlberg, der hans poetiska gåfvor uppmärksammades af dåvarande lektorn A. A. Grafström. Efter det han blifvit fänrik vid Helsinge regemente, utgaf han åtskilliga poetiska arbeten, dels särskildt, dels i kalendrar, under signaturen Rdd. Större erkännande än dessa förstlingar vunno Tids- och krigsbilder (1837) och Ungdomsbilder (1838). Sedan R. blifvit löjtnant (1839), tog han 1840 afsked för att uteslutande egna sig ät författarebanan. S. å. utgaf han tillsammans med Sturzen-Becker »Tidning för Stockholms län» och öfverflyttade på hösten sin verksamhet till Linköping, der han blef bolagsman med H. B. Palmaer och medutgifvare af »Östgötha correspondenten». Denna tidning, som R. snart ensam öfvertog, blef under hans ledning ett af Sveriges mest ansedda landsortsblad, med alltjämt växande inflytande och spridning. R. uppträdde under sin långa tidningsmannabana alltid »som en ärlig, frimodig och hjertevarm kämpe för sina åsigter, och dessa hafva i allt hufvudsakligt visat sig påverkade af de nya och goda idéer, hvilka framträdt under denna tid». Hans verksamhet såsom offentlig man visade äfven detta. Såsom ledamot af ridderskapet och adeln bivistade R. riksdagarna 1844, 47, 50 och 56, var reformsällskapets i Östergötland ombud vid allmänna reformmötet i Örebro 1849--50, riksdagsman i borgareståndet 1859, en af de förste adelsmän, som inträdde deri, samt sedan 1861 befälhafvare för Linköpings frivilliga skarpskyttekår. Vid sidan af sin tidningsmannaverksamhet fortfor R. att egna sig åt en vitter alstring af ganska omfångsrikt slag. Redan tidigt förekommo smärre dramatiska arbeten bland hans dikter. Större dylika lemnade R. i de i Stockholm uppförda historiska skådespelen Karl IX (1847; tr. s. å.) och Syskonen (1848; tr. 1849), i den sceniska monologen Carl XII vid Fredrikshall (1848) samt tvåaktskomedien Allas onkel (s. å.). Ej uppfördt blef skådespelet Drottning Kristina i Italien (1848). Dessa dramer röja främmande påverkan och lida af retorisk och lyrisk bredd samt hafva ej bibehållit sig på scenen. Så mycket större popularitet vann R. såsom historisk romanförfattare. I denna art har han lemnat Svarta handen (1848), Drabanten (1850), Fursten (1852), Drottning Lovisa Ulrikas hof (1855, 56) m. fl. Äfven hans romaner med ämnen ur samtiden: Samvetet eller Stockholms mysterier (1851) och Far och son (1852, 53), blefvo omtyckta, ehuru af jämförelsevis underordnadt värde. Samtliga dessa romaner äro öfversatta, på tyska. Hans Samlade skrifter utgåfvos 1877--81, och af hans historiska romaner utkom en godtköpsupplaga 1888. Redan långt förut hade R. offentliggjort sina Samlade dikter (3 bd, 1856--62), men dessutom både förut och efteråt utgifvit strödda poem och poetiska skrifter. Såsom historisk romanförfattare är han framstående genom sin noggranna kännedom om den tid han skildrar, genom sin grupperingsförmåga samt en liflig, om ock ej djup karaktersteckning. Såsom historisk samlare uppträdde R. äfven genom utgifvandet af Gömdt är icke glömdt (1846--53) och Minnen från äldre och nyare tider (1854--56). Sina mångåriga och delvis rätt intressanta lefnadsminnen började han offentliggöra i Regnbågen (1882--83), som dock nedtynges af för mycken omständlighet och ålderdomlig språksamhet samt derför ej fulländades. Han afled i Linköping d. 12 Aug. 1886. -- R:s son Karl Anton August R., född d. 13 Nov. 1848 i Linköping, kapten vid Första lifgrenadier-regementet (1889), har utgifvit Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland (1875--77). -rn.
1. Ridderstolpe, Karl, friherre, sjömilitär, ämbetsman, son af livländaren Peter von Frischen, föddes på Ullavi, Sköllersta socken, Nerike, d. 23 Maj 1684, inträdde 1697 såsom volontär vid amiralitetet och deltog efter Stora nordiska krigets utbrott (1700) i flere sjöträffningar mot ryssarna och i skeppet »Ölands» strid (1704) samt blef 1706 underlöjtnant. 1707--09 tjenade han ombord på holländska flottan, och bevistade hennes och den med henne förenade engelska flottans alla aktioner med fransmännen i Medelhafvet. Hemkallad, befordrades Karl von Frischen till premierlöjtnant (1709) och var med i mången het dust med ryssar och danskar samt utmärkte sig särskildt vid försöket att med sin fregatt hindra fiendens öfvergång till Usedom (1715), på grund hvaraf han befordrades till amiralitetskapten och adlades (s. å.). Efter att 1719--37 hafva varit holmmajor befordrades han 1737 till schoutbynacht och 1738 till vice amiral samt blef 1739 chef för Karlskronaeskadern. 1754 utnämndes han till president i Statskontoret. Såväl denna utnämning som hans upphöjande i friherrligt stånd (1751) anses hafva varit belöningar af hofvet, till hvars trogna han räknades. Död i Stockholm d. 14 Sept. 1762.
2. Ridderstolpe, Karl Johan, friherre, riksdagstalare, riksråd, den föregåendes son, född i Stockholm d. 10 Jan. 1719, inskrefs 1738 såsom auskultant i Svea hofrätt, der han 1747 befordrades till e. o. assessor och 1757 till hofrättsråd. Samtidigt avancerade han inom hofvet till kammarherre (1745). R. började sin parlamentariska bana vid 1755--56 års stormiga riksdag, såsom försvarare af den kungliga värdigheten emot hattpartiets anfall. Han väckte uppseende genom sin förmåga som talare och genom sin sansade hållning och var redan vid följande riksmöte, 1760--62 års riksdag, en af mösspartiets ledare samt betraktades under hela den följande tiden såsom en af deras förnämste män. Han invaldes under loppet af sistnämnda riksdag (Dec. 1761) i Sekreta utskottet, der han fick plats äfven vid riksdagarna 1765--66 och 1771--72. Vid slutet af 1762 års riksdag erhöll han ständernas förord att »hugnas med landshöfdings fullmakt och tur». Han behöll dock, med titel af landshöfding, sitt ämbete i Svea hofrätt. Vid början af 1771--72 års riksdag, då en strid på lif och död emellan partierna stod i utsigt, var R. en af mössornas tre förtroendemän i »kompositionen» (se d. o.). En försoning var ej möjlig. Hattpartiet dukade under, och rådskammaren rensades. Bland dem, som det segrande mösspartiet då insatte till riksråd, var R. en (Maj 1772). När det visade sig omöjligt att få honom till rikskansliråd, försökte mössorna för hans räkning tillskapa ett nytt ämbete: vice president i kansliet, men Gustaf III:s revolution d. 19 Aug. kom emellan och gjorde planen om intet. Den 22 Aug. entledigades R. från sitt riksrådsämbete, och efter den tiden förekom han föga i det offentliga lifvet. Under partitiden hade R. varit en af dem, som haft förtroendet att ombesörja fördelningen af de från England och Ryssland inflytande korruptionsmedlen. Han afled i Stockholm d. 29 Jan. 1785. -- R:s yngre broder, Fredrik Vilhelm (född i Stockholm d. 11 Juni 1730, död derstädes d. 1 April 1816), var 1766--87 tjenstgörande öfverkammarherre, blef 1787 riksråd och 1789 president i Bergskollegium samt var 1796--1809 ledamot af Konungens högsta domstol. År 1800 blef han tillika med sin äldste son grefve med succession af värdigheten för äldste son efter son.