Riksdagsordningen

Riksdagsordningen, den andra i ordningen af Sveriges grundlagar, var äfven till tiden den andra af de fundamentallagar, som supplerade de statsrättsliga bestämmelser, hvilka Landslagens konungabalk innehöllo. Vår första riksdagsordning utfärdades d. 24 Jan. 1617. Den innehöll endast några få bestämmelser, nämligen föreskrifter om ceremonielet vid riksdagens öppnande, om riksståndens fördelning på fyra kamrar vid öfverläggningarna, hvilka bestämdes af de punkter, som konungen öfverlemnat till deras öfvervägande, samt om sättet, hvarpå hvarje riksstånd skulle afgifva svar, äfvensom konungens bestämningsrätt, i fall att stånden voro af olika meningar. Såsom grundlag ansågs äfven den för det första ståndet 1626 utfärdade riddarhusordningen, hvilken bestämde adelns sammansättning, innehöll en ordning för adelns öfverläggningar samt bestämde det ännu i dag vid yppade olika meningar iakttagna omröstningssättet med slutna sedlar. Härjämte bör erinras om de stadganden i 1634 års regeringsform, som bestämde hvilka personer såsom ombud från de ofrälse stånden skulle sammankomma till allmän riksdag. I stället för spridda stadganden om riksdagen sammanfördes och utvecklades i riksdagsordningen af d. 17 Okt. 1723 det, som tillhörde riksdagens verksamhet. Denna grundlag bestämde sättet för riksdagens sammansättning, för ståndens konstituering; hvad som skulle utgöra föremål för riksdagens överläggningar; vilkoren för framställda förslags upptagande till pröfning; sättet för ärendenas beredning genom för stånden gemensamma utskott eller deputationer; ordningen för ärendenas behandling af kamrarna, med afseende på föredragning; öfverläggningsordning, propositions framställande af talman och besluts fattande samt omröstning; sättet för ståndens samverkan och hvad som skulle gälla såsom rikets ständers beslut. Sedan med 1772 års statshvälfning 1723 års R. O. förlorat sin giltighet och man under denna tid måste återupplifva 1617 års R. O., som kompletterades med nödtorftiga tilläggsbestämmelser, blef vid grundläggandet af vårt nuvarande statsskick, i enlighet med 1809 års Regeringsform § 85, af konung och ständer gemensamt fastställd såsom grundlag Riksdagsordningen af d. 10 Febr. 1810, för hvilken 1723 års R. O. tjenade till ledning. Den lucka, som i den sistnämnda förefanns i afseende på hvad som skulle gälla såsom rikets ständers beslut, när ej tre stånd kunde förena sig om ett lika beslut och frågan var af natur att ej kunna förfalla, blef fylld genom bestämmelserna om de med rikets ständers rätt beslutande förstärkta utskotten, sammansatta af lika många ledamöter af hvarje stånd. Denna riksdagsordning utbyttes, när ståndsrepresentationen afskaffades, mot den nu gällande, på tvåkammaresystemet grundade Riksdagsordningen af d. 22 Juni 1866. Denna R. O. innehåller nya bestämmelser om riksdagens och dess kamrars sammansättning, om tiden för riksdagens sammanträde, hvilket bestämdes till lagtima sammanträde hvarje år, men med rätt för konungen att upplösa riksdag inom den lagtima tiden i samband med förordnande om nya val till endera eller båda kamrarna. I afseende å kamrarnas inbördes ställning, riksdagens verksamhet och sättet för ärendenas behandling ansåg lagstiftaren sig böra följa 1810 års R. O. i de flesta delar, utan andra ändringar än dem, som varit föranledda af representationens fördelning i 2 kamrar i stället för på 4 stånd. Det tvåkammaresystem, som sålunda blifvit lagdt till grund för vår riksdagsordning, utgår i afseende på riksdagens sammansättning från den grundsats att båda kamrarna skola vara folkvalda. Såsom grundsats i afseende på kamrarnas inbördes förhållande gäller, att båda ega lika behörighet och myndighet, och att de flesta ärendena af dem behandlas liktidigt (se vidare Riksdag). Som emellertid den successiva behandlingen är af beskaffenhet att vid lösningen af åtskilliga samhällsfrågor, som ej fordra skyndsammare afgörande, medföra vissa fördelar, har grundlagsstiftaren ej ansett sig böra utestänga begagnandet deraf, utan i samband med afskaflande af det ståndsrepresentationen tillhörande sjette ständiga utskottet, Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, öfverlåtit åt kamrarna att för utredning af dylika frågor tillsätta tillfälliga utskott och låta dessa frågor behandlas af kamrarna successivt. Till denna afvikelse från den ståndsrepresentationen tillhörande riksdagsordning kommer afskaffandet af de förstärkta utskotten till afgörande af frågor, som äro af natur att icke böra förfalla, då kamrarna stannat i olika meningar, och deras ersättning genom användning af samfälld omröstning i båda kamrarna. De frågor, som sålunda ej få förfalla vid sig yppande olika meningar inom kamrarna, äro begränsade till ett fåtal, nämligen statsreglerings- och bevillningsfrågor samt frågor rörande Riksgäldskontorets och Riksbankens styrelse och förvaltning. Andra kammaren kan genom sitt större ledamotsantal vid de samfällda omröstningarna utöfva ett större inflytande. Men den afvikelse, som sålunda sker från grundsatsen om båda kamrarnas lika behörighet och myndighet, blir en gärd åt nödvändigheten att utfinna något sätt, som löser den konflikt, hvilken eljest skulle uppstå och i andra lands representantförsamlingar blir olöst, när kammare i dylika frågor kommer att stå emot kammare. Denna vårt tvåkammaresystems egendomliga karakter äfvensom dess ursprung förklarar hvarför i grundlag blifvit sammanfattade de vigtigaste bestämmelserna, som i andra land äro införda i särskilda lagar eller reglementen, öfver hvilka kamrarna sjelfva ega bestämningsrätt. Den stadga, som härigenom blifvit gifven åt vår riksdagsordning, är emellertid icke vunnen på bekostnad af någon obefogenhet för riksdagen att efter sig företeende omständigheter fullständiga hvad riksdagsordningen innehåller. Riksdagen eller endera kammaren (i ämnen, som angå kammare enskildt) eger att fastställa de reglementariska föreskrifter, som jämte Riksdagsordningen anses nödiga för riksdagsgöromålen och ordningen för kamrarna och utskotten. I enlighet härmed hafva blifvit antagna »Reglementariska föreskrifter för riksdagen» af d. 8 April 1868, »Ordningsstadga för riksdagens Första kammare» af d. 27 April 1868 samt »Arbetsordning för riksdagens Andra kammare» af d. 13 April 1867. -- Riksdagsordningens utvecklade innehåll är sjelfva grundlagen fördeladt under följande rubriker: 1) Allmänna grunder (§§ 1--5), som angifva riksdagens representativa karakter, dess rätt att sammanträda och vara samlad; 2) Kamrarnas bildande (§§ 6--30); 3) Riksdags början och upplösning (§§ 31--36); 4) Ärendenas beredning (§§ 37--50, som afhandla utskottsinrättningen); 5) Ärendenas behandling i kamrarna (§§ 51--78) och 6) Meddelande af riksdagens beslut (§§ 79--82). H. L. R.