Ritter, Karl, tysk geograf, född i Quedlinburg d. 7 Aug. 1779, studerade sedan 1796 vid universitetet i Halle på bekostnad af Frankfurt-bankiren Hollweg och tillträdde 1798 platsen såsom lärare i dennes familj. Med sina elever, af hvilka en, M. A. von Bethmann-Hollweg, sedermera blef preussisk undervisningsminister, gjorde han fleråriga resor i Schweiz, Frankrike och Italien. 1806 publicerade R. i sin forne informator Guts Muths »Bibliothek der geographischen literatur» sitt första arbete rörande den metodiska undervisningen i geografi och framhöll deri, att geografien har till mål att göra menniskorna bekanta med skådeplatsen för deras verksamhet, hvarför hon icke är en beskrifning på denna skådeplats i och för sig, utan med afseende på menniskan och sammanhänger på det närmaste med historien, naturalhistorien och etnografien. R:s första geografiska arbete, som rent afspeglar hans uppfattning af ämnet, var en samling af 6 kartor öfver Europa, å hvilka han i stora drag tecknar verldsdelens berg, kulturväxternas och de odlade växternas, de vilda och de tama djurens utbredningsgränser, jämförande höjdprofiler med antydningar till växtlifvets utbredningsgränser samt folkstammarnas fördelning jämte folkmängdstäthet. Åren 1814--19 tillbragte han vid universitetet i Göttingen, hvarunder han mera uteslutande egnade sig åt geografiska forskningar. 1817 utkom. 1:sta delen af Die erdkunde im verhältniss zur natur und zur geschichte des menschen oder allgemeine vergleichende geographie als sichere grundlage des studiums und des unterrichts in physikalischen und historischen wissenschaften, ett verk, genom hvilket behandlingen af geografien fullständigt omgestaltades och densamma upphöjdes till rang af verklig vetenskap. Denna 1:sta del innehåller Afrika och en del af Asien; året derpå utkom 2:dra delen, i hvilken Asien afslutas. Arbetet riktade de lärdes uppmärksamhet på författaren. Han utnämndes 1819 till professor i historia vid gymnasiet i Frankfurt, men kallades redan 1820, sedan han offentliggjort Vorhalle europäischer völkergeschichten vor Herodotus um den Kaukasus und an den gestaden des Pontus (1819), till lärare i geografi och statistik vid krigsskolan i Berlin och till e. o. professor i samma ämnen vid universitetet. 1825 blef han ord. professor och s. å. studiedirektor vid krigsskolan. Sedan 1822 var han medlem af vetenskapsakademien i Berlin. Död derst. d. 28 Sept. 1859. -- Utom af föreläsningar, bl. a. i det af honom med flere 1828 stiftade geografiska sällskapet, hvars ledare han länge var, upptogs hans tid i Berlin af ett flitigt författareskap, hvari endast resor genom flere af Europas land under sommarferierna gjorde något afbrott. Närmast riktades hans verksamhet på bearbetningen af den nya upplagan af hans »Erdkunde», hvars 1:sta del, behandlande Afrika, utgafs 1822, och af hvilken ytterligare utkommo 18 delar (1832--59), alla sysselsättande sig med Asiens geografi, ett alltför mycket på bredden gående arbete, men af beståndande värde. Till förtydligande af »Die erdkunde» utgaf R. i förening med Etzel en af Grimm, Mahlmann och Kiepert fortsatt »Atlas». Dessutom skref han en mängd afhandlingar i vetenskapsakademiens i Berlin skrifter (flere af dem samlade i Einleitung zur allgemeinen vergleichenden geographie und abhandlungen zur begründung einer mehr wissenschaftlichen behandlung der erdkunde, 1852), i vetenskapsakademiens i Göttingen samt i geografiska sällskapets i Berlin publikationer. Med lifligt deltagande följde han de geografiska forskningsresandenas öden, och tillsammans med A. von Humboldt och L. von Buch främjade han många forskningar. Det på hans tid i Tyskland allt lifligare deltagandet för Afrikas och polarlandens undersökning hade i honom en af sina första och verksammaste förfäktare. R. är jämte A. von Humboldt skaparen af den jämförande geografien. Förut gafs det hufvudsakligen blott en politisk geografi, som företrädesvis behandlade stater, statsdelar och städer jämte deras verksamhet, R. skapade den fysiska geografien. Geografien var, för att begagna hans uttryck, ett slags fysiologi och jämförande anatomi af jorden. Denna hans uppfattning af ämnet kom honom helt naturligt att fästa lika stor vigt vid den vertikala som vid den horisontala utvecklingen af jordytan och att egna lika stor uppmärksamhet åt civilisationens historia samt åt djur- och växtvärlden, af hvilken civilisationen rönt inflytande, som åt spörsmål i den rent fysiska geografien. Börjande sina föreläsningar med inga eller högst få åhörare, såg han inom några få år åhörareskaran ökas, och hans föreläsningar räknades snart bland dem, hvilkas åhörande ansågs höra till fordringarna på allmänbildning. Efter hans död utgaf Daniel hans föreläsningar öfver Geschichte der erdkunde und der entdecknngen (1861), Allgemeine erdkunde (1862; »Läran om jorden», 1863) samt Europa (1863). Till hans ära hafva i Berlin (1860) och i Leipzig (1861) bildats »Karl Ritterstiftungen», geografiska föreningar, med ändamål att befordra geografien genom understöd åt resor och vetenskapliga arbeten. Jfr F. Marthe: »Was bedeutet Karl Ritter für die geographie?» (1880), samt G. Kramer: »Karl Ritter. Ein lebensbild» (2 bd, 1864; 2:dra uppl. 1876). -- Under R:s namn är utgifvet ett »Geographisch-statistisches lexikon», af hvilket 7:de uppl. (under redaktion af H. Lagai) utkom 1883 i 2 bd. En svensk bearbetning (»Geografiskt-statistiskt lexikon») utgafs 1858.
Nordisk familjebok · första upplagan
Ritter
Ämne: Geografer och kartografer · Upptäcktsresande och geografer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 1230–1231 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗