Roqueplan

Roqueplan [råckpla'ng]. 1. Camille R., fransk målare, f. 1802, d. 1855. lärjunge af Gros, var en af de förste, som följde den engelsk-franske målaren Boningtons koloristiska riktning. Han lemnade helt och hållet den klassiska skolan och målade först landskap, sedan genrebilder och hälst gratiösa qvinnor, hvarvid skimret af dyrbara stoff och rik omgifning spelade en hufvudrol. Hans taflor påminna ibland om 1700-talets, särskildt några med Rousseau som föremål samt Det förälskade lejonet (efter Lafontaine, 1836), Magdalena i öcknen (1838) och Leda (1851), i hvilka qvinnorna voro till hälften rococo-damer, till hälften moderna parisiskor. Derjämte försökte han äfven andra ämnen, deri omgifning och kostym gåfvo rik anledning till pittoresk verkan, såsom Antiqvarien (1834) och Van Dyck med Karl 1:s hoffolk i London (1838). En gång pröfvade han äfven på den historiska genren, i en Scen från Bartolomeinatten (1834, ur P. Mérimée's »Chronique de Charles IX»), men det blef icke annat än en koloristisk kostymbild, ehuru utförd med figurer i kroppsstorlek. Först 1846 vid en längre vistelse i Pyrenéerna fick han impuls till en allvarligare uppfattning af naturen, och från de koketta rococo- och renaissance-scenerna vände han sig till det spanska och sydfranska folkets lif med skildring af omgifvande natur samt utförde flere bilder sådana som Spaniorer från Penticosa (1847), Bönder från Ossau-dalen (s. å.) och Qvinnor från Biarritz vid brunnen (1852), ett af hans bästa arbeten från den senare tiden. -- 2. Louis Victor Nestor R., fransk teaterledare och skriftställare, den föregåendes broder, f. 1804, d. 1870, redigerade jämte H. de Latouche »Le Figaro» 1830--32, var i Paris direktör för Théâtre des Variétés 1840--47, för Stora operan 1847--54 och för Opéra-comique 1857--60 samt öfvertog 1869 Châtelet-teatern. Han utgaf (anonymt) en spirituel tidskrift, »Nouvelles à la main», och författade dessutom Regain de la vie parisienne (1853; 2:dra uppl. 1869), Les coulisses de l'opéra (1855) m. m. 1. C. R. N.