Rosebery

Rosebery [rōsbärri], Archibald Philip Primrose, earl of, engelsk statsman, f. 1847 i London, son till lord Dalmeny, erhöll redan 1868, vid farfaderns död, som student i Oxford en plats i öfverhuset. Genom sitt gifte (1878) med Mayer Rothschilds dotter Hannah (d. 1890) blef han egare till en lysande förmögenhet. Han var 1878–81 lordrektor för Aberdeens och 1881–83 för Edinburghs universitet. Under valkampanjen 1879–80 understödde han Gladstone och utnämndes af honom 1831 till understatssekreterare i inrikesministeriet och, sedan han 1883 nedlagt detta ämbete, 1885 till lordsigillbevarare och förste kommissarie för allmänna arbeten, men afgick med kabinettet i Juni s. å. I Gladstones tredje kabinett (Febr.–Juli 1886) var R. utrikesminister, och hans duglighet såsom sådan har man att tacka för att ett hotande krig mellan Turkiet och Grekland ej utbröt samt att ett godt förhållande inträdde mellan furst Alexander af Bulgarien och Porten. Han deltog lifligt i frågan om reform af öfverhuset och samlade i Mars 1888 50 röster (mot 97) för sitt förslag att i st. f. ärftliga peerer (med undantag af prinsar af blodet) insätta för lifstiden valda peerer. Äfven i Gladstones fjerde kabinett öfvertog R. (i Aug. 1892) ledningen af utrikes ärendena, men öfverlät den åt lord Kimberley, då han i Mars 1894, efter Gladstones afgång, trädde i spetsen för kabinettet. Genom kunskapsrikedom, stor begåfning, vältalighet och ovanlig arbetsförmåga hade han större förutsättningar än någon annan att samla och sammanhålla det liberala partiet, men regeringens fåtaliga majoritet i underhuset sammansmälte alltmer och förlorade i anseende, och hvarken i inrikes- eller i utrikespolitiken förmådde R. på ett verksamt sätt ingripa. Då regeringen slutligen fick ett misstroendevotum i en obetydlig anslagsfråga, afgick R., som led af ohelsa, jämte hela kabinettet d. 22 Juni 1895. Missnöjd öfver bristande understöd af det radikala partiet och öfver Gladstones ingripande i den armeniska frågan, lemnade han i Okt. 1896 äfven ledningen af det liberala partiet. Vald för city till medlem af Londons grefskapsråd 1889, var han dettas ordförande Febr. 1889–Juni 1890 och några månader 1892 samt tog verksam del i arbetet för sociala reformer. R. har skrifvit en utmärkt biografi öfver Pitt d. y. (1891).