Rostgaard

Rostgaard [-gård], Frederik, dansk lärd, mecenat, son af Hans R. (f. 1625, d. 1684), hvilken vann rykte såsom modig och förslagen spejare under svensk-danska kriget 1658--59. R. föddes på Krogerup d. 30 Aug. 1671, blef student 1687 och gaf sig år 1690 ut på en vidlyftig utländsk resa, under hvilken han i synnerhet studerade språk och literatur samt hopbragte en rik skatt af böcker och handskrifter. Vid sin hemkomst blef R. geheimearkivarie 1700 och adlades 1702. År 1709 utnämndes han till assessor och 1720 till »justitiarius» i Höjesteret samt blef 1721 »oversecretair» (president i danska kansliet). Emedan han tog mutor, blef han afsatt, 1725, men utnämndes redan 1727 till amtman i Antvorskov och 1735 till konferensråd. Död d. 25 April 1745, Såsom geheimearkivarie visade R. sig mycket duglig och ombesörjde bl. a. utgifningen af Kongeloven (1709). Från R:s vistelse i Leiden föreligger Deliciae quorundam poetarum danorum (1693), utgörande en samling latinska dikter af V. Bering och O. Borch m. fl., hvarjämte må nämnas hans material till en dansk ordbok, som blef grundläggande för Langebeks senare arbeten. För den nationella literaturen lade R. ständigt i dagen stort intresse; bl. a. öfversatte han en mängd tyska psalmer, hvilka till en del ännu äro i bruk. En löjeväckande uppmärksamhet ådrog han sig genom sina protester mot Holbergs komiska hjeltedikt »Peder Paars», hvari han såsom egare till ön Anholt tyckte sig vara utpekad, men detta hindrade dock ej längre fram ett godt förhållande till skalden. R:s boksamling såldes 1726, men dess förnämsta skatter kommo efter hand i k. bibliotekets ego. För en af R. anslagen penningsumma upprättades 1833 en »rostgaardiansk» professur i »fædrelandets historie og oldsager». Luxdorph utgaf 1781 ett band »Rostgardiana» (dikter m. m.), och K. Bruun skref år 1870 R:s biografi. E. Ebg.