Rothår

Rothår, bot., äro vanligen enkla, alltid rätt utstående och långa, bildade af en enda cell, som är en utstjelpning af rotens ytterhudsceller. De utvecklas företrädesvis i fortskridande följd mot rotspetsen, så att de äro yngre, ju närmare spetsen de sitta, men de lemna alltid sjelfva rotspetsen fri och glatt. De hafva likasom rotens ytterhudsceller tunna väggar och äro rika på protoplasma samt tjena till att uppsuga näring ur jord. Man har beräknat, att genom rothårens tillkomst femdubblas rotens uppsugande yta. Att nyplanterade växter vissna, beror på att deras rötter och rothår blifvit skadade, och de komma icke i ny växtlighet, förr än nya rothår hunnit bildas. Rothårens talrikhet är beroende på omgifvande mediers beskaffenhet. Andmaten (Lemna) har inga rothår på sina i vattnet nedhängande rötter. Rötter, som utskjuta i fuktig luft, blifva liksom ludna af mycket tätt sittande rothår, men i vattenfattigare luft bildas långt färre rothår. De lägga sig med sina afrundade och ofta uppsvällda ändar tätt och fast vid jordpartiklarna, så att man icke ens genom tvättning kan aflägsna dessa utan att skada rothåren, hvilka för öfrigt hafva en kort tillvaro af några få veckor eller dagar. Äldre rötter, som förlorat sina rothår, erhålla snart en beklädnad af kork, hvilken hindrar sådana rötter att vidare upptaga näring. Utom den stora rol rothåren spela med afseende på näringens upptagande tjena de äfven till växtens fästande i jorden. Hos rotlösa växter finnas rothårliknande bildningar, rhizoider, hvilka göra samma tjenst som rothår. O. T. S.