Rouen [-ä'ng], fordom hufvudstad i Normandie, nu i franska depart. Seine-Inférieure, säte för en ärkebiskop, ett protestantiskt konsistorium, generalkommandot för 3:dje armékåren, en appellationsdomstol (för Eure och Seine-Inférieure), ligger på högra stranden af Seine, något nedanför den punkt, der jernvägen Paris--Havre går öfver floden, och är genom andra jernbanor direkt förenadt med Amiens och Cherbourg. Gamla staden omgifves af flere förstäder, af hvilka den på venstra Seinestranden liggande industriorten S:t Sever är den förnämsta, och hade 1886 (utom förstäderna) 107,163 innev. Mellan gamla staden och förstäderna löper en rad bulevarder, stadens forna vallar. Kommunikationen mellan flodstränderna uppehälles genom en stenbro öfver nedre änden af ön Lacroix, der en staty af den i staden födde P. Corneille står, samt längre ned en hängbro af jern, hvilken snart skall ersättas af en på tre stenpelare hvilande jernbro. Bland franska städer är R. den på medeltidsarkitektur rikaste, ehuru genom nya gatuanläggningar (sedan 1860) liksom i Paris många af de gamla byggnaderna blifvit undanröjda. Före 1789 hade staden 37 kyrkor, nu qvarstå endast 14. Katedralen, Notre Dame, hvars vigtigaste partier uppfördes 1207--80, är en af de största gotiska byggnadsverk i Normandie, ehuru betydligt osymmetrisk till planen. Den rikt dekorerade mellersta delen af vestra fasaden uppfördes först i början af 16:de årh. af kardinal d'Amboise, ärkebiskop i R. och Ludvig XII:s minister. Endast det ena af de båda tornen på ömse sidor om fasaden, Tour de beurre, är fullbordadt. Tornet öfver korset har med den 1876 uppsatta jernspiran en höjd af 148 m. I kyrkans inre finnas dyrbara glasmålningar samt åtskilliga grafvårdar: öfver Normandies förste hertig Gånge-Rolf, hans son Vilhelm Långsvärd, Henrik II af England, kardinal d'Amboise och hans brorson samt en, som Diana af Poitiers reste åt sin gemål hertig Louis de Brézé, ett praktverk, som tillskrifvas Jean Goujon. I storlek och stilrenhet öfverträffas katedralen af S:t Ouen, som hufvudsakligen byggdes 1318--39 (vestra portalen blef färdig först 1846--58). Kyrkan S:t Maclou (från 15:de årh.) är ryktbar för sina värdefulla konstverk, bl. a. de snidade trädörrarna, delvis utförda af Jean Goujon. Bland profanbyggnader förtjena nämnas företrädesvis justitiepalatset, uppfördt i den rikaste sengotiska stil i slutet af 1400-talet för Normandies högsta domstol, Cour de l'Echiquier (som blef parlament 1499, ehuru namnet antogs först 1515), det nya museet med en vacker tafvelsamling, Hôtel de Ville, fordom en del af klostret S:t Ouen, nu innehållande stadsbiblioteket (125,000 bd, 2,500 mskrpt), Hôtel de Bourgtheroulde, från slutet af 15:de årh., nu lokal för Comptoir d'Escompte, Tour de la Grosse horloge, från 1389, förenadt med det gamla stadshuset, samt Tour de Jeanne d'Arc, en återstod af den borg, som Filip August uppförde 1204, och scenen för rättegången med Jeanne d'Arc. Sannolikt brändes hon på Vieux Marché, men hennes staty, en bild af Bellona, på en brunn i rococostil, står något sydligare, på Place de la Pucelle. Bland statyer märkas vidare en bronsstaty af Boïeldieu, på Quai de la Bourse, samt en ryttarestaty af Napoleon I framför Hôtel de Ville. Staden har derjämte ett stort antal fontäner. Bulevarderna och andra vackra promenader gifva staden ett modernt utseende. Af undervisningsanstalter eger R. bl. a. en teologisk fakultet, två prestseminarier, École préparatoire de médecine et de pharmacie, Éc. prép. à l'enseignement supérieur des sciences et des lettres och ett lycée. -- Stadens hufvudnäringar äro industri och handel. Dess bomullsindustri, särskildt tillverkningen af s. k. rouenneries (bomullstyger, hvilkas väfnad helt och hållet eller delvis består af färgadt garn), är den största i Frankrike. Äfven har R. maskinverkstädcr af flere slag, färgerier, blekerier, brännerier, oljeqvarnar, garfverier och skeppsvarf samt fabriker för tillverkning af kemikalier, färger, glas m. m. Ehuru beläget 135 km. från flodmynningen, betraktas R. som sjöstad och är den fjerde i ordningen af franska hamnar (efter Marseille, Havre och Bordeaux). Bankar, som anlagts utmed nedre Seine, hafva tvingat floden att sjelf fördjupa sin bädd, så att hamnen nu är tillgänglig för 6,4 m. djupt gående fartyg, och vattendraget kan genom lätt utförbar muddring ytterligare fördjupas. Byggandet af nya kajer och reparationsdockor pågår, hamnen fördjupas, och nya dockor anläggas.
Ratuma l. Ratumacos, det ursprungliga namnet på R., förändrades af romarna till Rotomagus och af medeltidens latinska författare till Rodomum, hvaraf det nuv. namnet bildats. I midten af 3:dje årh. fick R. en biskop; i slutet af samma årh. blef det hufvudstad i prov. Gallia Lugdunensis secunda och något senare säte för en ärkebiskop. Biskoparna byggde en mängd kyrkor, och deras grafvar blefvo i sin tur ursprung till helgedomar, så att R. tidigt var hvad det sedan förblifvit -- en religiös stad full med kyrkliga monument. Under Ludvig den fromme och hans efterträdare plundrade nordmännen staden flere gånger, tills Gånge-Rolfs omvändelse till kristendomen (912) gjorde R. till Normandies hufvudstad. Handel och manufakturer ökade stadens välmåga, hvilken röjde sig i återuppbyggandet af flere dyrbara kyrkor och särskildt af det stora klostret, som anlagts redan i 5:te årh. af S:t Victrix och senare fick namnet S:t Ouen efter den biskop (Audoënus, d. omkr. 690), hvars graf det innesluter. Efter en 3 månaders belägring intogs staden af Filip August 1204 och var jämte hela Normandie förenad med Frankrike till 1418, då den efter en lång belägring intogs af Henrik V af England. Efter 1431, då Jeanne d'Arc brändes af engelsmännen, gjorde fransmännen försök att återtaga staden (1432 och 1436), men lyckades först 1449. Under religionskrigen på 1500-talet var R. ett hufvudsäte för hugenotterna. Från d. 5 Dec. 1870 till d. 22 Juli 1871 hölls staden besatt af tyskarna.