Rumormästare

Rumormästare. 1. En från trettioåriga krigets tid bruklig benämning på en militärisk värdighet, hvars innehafvare sorterade under generalgevaldigern (öfverprofossen) samt utom qvarter och läger hade makt och myndighet att beifra och afstraffa förseelser (generalgevaldigern egde motsvarande myndighet inom lägret). Rumormästaren fick omfånget af sin befogenhet bestämdt genom den till Gustaf II Adolfs krigsartiklar af 1621 fogade »General- und obergerichtsordnung», hvars 6:te kapitel (»titulus») handlar »Vom ampt des rumormeisters». Äfven i Karl XI:s krigsartiklar af 1683 bibehölls instruktionen för rumormästaren med ungefär enahanda lydelse som i Gustaf II Adolfs, men försvann jämte värdigheten sjelf i senare tiders krigsartiklar. Rumormästaren hade sig ålagdt att resa i förväg framför marschkolonnen (generalgevaldigern deremot höll sig efter hären) för att hindra förelöpare att bemäktiga sig qvarteren äfvensom att tillse, att dessa senare ej utplundrades, innan hären anländt. Han egde derjämte att straffa soldater, som gripits på bar gerning vid utöfvandet af brott eller förseelser. Der undersökning kräfdes, hade han att hänskjuta saken till generalgevaldigerns åtgärder. -- 2. En i äldre tider vid de svenska brunnsorterna anställd tjensteman, hvars uppgift var att upprätthålla god ordning bland brunnsgästerna och tillhandagå »brunnsrätten» (en af »förståndige» män sammansatt rätt med brunnsintendenten till ordförande) samt brunnsfiskalen. En qvarlefva af denna värdighet fortlefver jämte namnet (stundom förkortadt till »rumorn») ännu i dag vid en och annan af våra helsobrunnar, t. ex. Medevi och Söderköping, men betecknar numera detsamma som brunnsvaktmästare. Rumormästaren var stundom utrustad med en viss yttre ståt. -- Numera användes ordet rumormästare merendels i betydelsen upptågsmakare, »rolighetsminister», »bullerbas». E. G.