Runhenda kallas det fornnordiska versslag, der verserna äro parvis eller ock halfstrofsvis förenade genom vanligt slutrim, antingen manligt (enstafvigt) eller qvinligt (tvåstafvigt). Alliteration är äfven här nödvändig, såsom i alla fornnordiska metra. Man finner i literaturen exempel på slutrimmade runhendarader med 4, 5 eller flere stafvelser, i många variationer. Bland de äldsta exemplen på runhenda är Egil Skallagrimssons bekanta dikt Höfuðlausn, som börjar:
Vestr fork of ver, en ek Viðris ber munstrandar mar, svá 's mitt of far; o. s. v. Th. W.