Runö [af öboarna uttaladt ruynei], Estn. Ruhu [ruchu], liten ö i Rigaviken nästan midt emellan ön Ösel samt livländska och kurländska kusten, tillhör guvern. Livland. Ön är omkr. 6 km. lång från Ringsudd i s. till Kyunsudd (Kungsudden) i n. och något öfver 4 km. bred i ö. och v., saknar skär samt skyddas mot vågornas våldsamhet endast af några långsträckta sandgrund och små holmar på vestra sidan. Arealen utgör omkr. 10 qvkm. Marken består öfvervägande af sand, som af vinden hopförts i långa åsar, af hvilka den högsta kallas Wallen l. Loangåsen. Endast i n. ö. träder berg (sandsten) i dagen. Östra hälften af ön har en väl vårdad, kronan tillhörig barrskog; den öfriga delen består af åker, äng och det egentliga mulbetet. Befolkningen, omkr. 330 pers., bor samlad i en midt på ön, omkring det gamla träkapellet grupperad by, som räknar omkr. 30 gårdar af kronoskatte natur. De vigtigaste näringsfången äro jordbruk, hvars afkastning ej fyller behofvet, jämte ladugårdsskötsel, men i synnerhet själfångst och fiske. Öboarna äro af svensk härkomst och tala en svensk dialekt (se Eibofolke), som genom öfolkets färder långt utom ön äfvensom genom inflyttningar från andra trakter riktats med en mängd främmande ord (finska, tyska, estniska och lettiska). De fleste förstå äfven tyska. Någon skola har ej funnits på ön, utan har undervisningen varit öfverlåten åt mödrarna och mormödrarna. Frivilligt har pastorn, tills barnen konfirmerats, undervisat dem i läsning samt de första grunderna i skrifning och räkning. När och hvarifrån de svenske kolonisterna kommit kan ej bestämmas, men visst är, att de funnos der före 1341. Ej häller vet man om ön vid vid deras ankomst var obebodd eller hade estnisk befolkning. Om öns historia i öfrigt är föga kändt, enär hvad som möjligen skriftligen förvarats gått förloradt. Ön utgör en egen församling och lyder under konsistorium i Arensburg på Ösel. På en udde i v. står ett fyrtorn. Jfr F. J. Ekman: »Beskrifning om Runö i Liffland» (1847). Om Runö-målet se Vendells uppsats i »Svenska landsmålen», II, 3.
Nordisk familjebok · första upplagan
Runö
Ämne: Kuster, vikar, hav och kustländer · Geografi: öar, kuster, Afrika och Indien
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 60–61 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗