Ruotus, Finsk mytol. I den sista runan af Kalevala, der Frälsarens födelse skildras, uppträder R., »den fule mannen, klädd i skjorta, ätande och drickande såsom stort folk egnar». Till honom kommer Piltti, den rena jungfrun Marjattas tjenarinna, bedjande om badstuga för att hennes herskarinna skulle der föda »Luoja», d. ä. skaparen, hvarmed menas Frälsaren. I en annan runa, som ofta sjunges i sammanhang med den nyssnämnda, berättas om R:s stalldräng Tahvanus (Stefanus), som, när han af räfven fått höra, att Frälsaren blifvit född, uppsäger sin tjenst hos R. Denne säger sig icke tro på Frälsarens födelse, innan tre angifna under skett, hvilka ock alla genast inträffa. Då Tahvanus derför säger sig öfvergå till Kristi tro, beväpnar den förgrymmade R. 1,000 man till »Skaparens» undergång, från hvilken fara denne dock räddar sig genom att försvinna ur sin moders famn. Namnen R. och Tahvanus äro jämte hufvudinnehållet af dessa folkdikter lånade genom förmedling af skandinaverna ur gamla katolska legender och folkvisor om Herodes. Jfr Marjatta. O. G.
Nordisk familjebok · första upplagan
Ruotus
Ämne: Finsk mytologi · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 62 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗