Ryde [rejd], stad och badort på norra kusten af engelska ön Wight, 8 km. s. v. om Portsmouth. 11,461 innev. (1881).
1. Rydelius, Andreas, biskop, född i Linköping d. 24 Aug. 1671, blef 1689 student i Upsala, der han kom i nära beröring med den kartesianska filosofiens framstående målsman professor Bilberg hvilken på honom utöfvade ett mycket stort inflytande. Efter tio års vistelse dels i Upsala, dels i Örebro, der Bilberg 1693 blifvit kyrkoherde, flyttade R. till Lund på inbjudning af flere bland de förnämste universitetslärarna derstädes och i hopp att der vinna fast anställning. I 8 år måste han emellertid uppehålla sig medelst privata filosofiska föreläsningar, som voro synnerligen omtyckta och besökta. Först 1707 utnämndes han till kommunitetsprost, eller föreståndare för ett akademiskt konvikt, hvarest fattiga studenter fingo fri middagsspisning och derefter sysselsattes med lärda öfningar. Trenne år senare blef han professor i logik och metafysik samt fick i denna egenskap rika tillfällen att lägga i dagen sin eminenta förmåga som filosofisk föreläsare och skriftställare. Prestvigd 1725, erhöll han 1730 på egen begäran transport till teologiska fakulteten samt utnämndes till förste teologie professor och domprost 1732. Tvänne år senare fick han mottaga enhällig kallelse till det lediga biskopsämbetet i Lunds stift. Hans verksamhet som biskop blef dock ej långvarig. Han afled nämligen i Osby prestgård, under uppresa till riksdagen i Stockholm, d. 1 Maj 1738. -- R. har ansetts såsom sin tids lärdaste man i Sverige. Såsom filosof tillhörde han den kartesianska skolan, men framträdde dock i mycket som en sjelfständig tänkare. Ett hufvudsyfte vid hans filosoferande var ock att från den kartesianska lärobyggnadens ståndpunkt söka åstadkomma en försoning mellan det filosofiska vetandet och den kristna uppenbarelsetron. Hans vigtigaste arbete, Nödiga förnufts-öfningar ät lära kenna thet sundas wägar och thet osundas felsteg (5 del., 1718; 3:dje uppl. 1766), är det första utförligare filosofiska verk på svenskt tungomål samt anses såsom ett af tidehvarfvets lärdaste och yppersta literära arbeten. Förutom åtskilliga vittra arbeten af framstående art (en del utg. 1868 af F. Braune) må bland alstren af hans författareverksamhet nämnas Grammatista philosophans (1714: många uppl., senast 1844). Sententiae philosophicae fundamentales (1733; 3:dje uppl. 1741; äfven öfvers. på svenska) samt Sedebok, hvarutinan gifves en kort anledning til dygden (1731; flere uppl., senast 1834). 1822 lät Sv. akad. prägla en minnespenning öfver honom, och Franzén skref i samma akademis Handlingar (10:de delen, 1826) hans »Minne». J. H. B. 2. Rydelius, Magnus, domprost, den föregåendes broder, född d. 24 Juni 1676 i Fornåsa församling, Linköpings stift, student i Upsala 1694, filos. magister derst 1703, blef 1711 docent och rektor vid katedralskolan i Lund. Sistnämnda beställning innehade han dock endast till följande året, då han erhöll akademiräntmästaretjensten. Han utnämndes till professor i historia och poesi i Lund 1715 och qvarstod som sådan till 1731, då han vid historiens frånskiljande såsom särskildt läroämne för sin del behöll den nyinrättade professuren i poesi och vältalighet. Han blef teol. doktor 1733 samt utnämndes 1735 till tredje teol. professor, 1739 till andre och 1740 till förste teol. professor och domprost. Han afled d. 1 Dec. 1742. R. egde mycken lärdom och utmärkte sig genom stor vältalighet, om han än i dessa hänseenden icke kunde mäta sig med sin äldre broder. Han utgaf och försvarade i Lund icke mindre än 89 akademiska dissertationer. J. H. B.