Ryding

Ryding, Knut Axel, militär, född å Sandgärdet i närh. af Vänersborg d. 28 Aug. 1831, utnämndes 1851 till underlöjtnant vid Göta artilleriregemente, der han 1863 befordrades till kapten. Åren 1861--70 tjenstgjorde han såsom lärare i fysik vid Högre artilleriläroverket på Marieberg och 1863--72 derjämte såsom lärare i artilleri och handgevärslära vid krigsskolan. 1872 förordnades R. till generalstabsofficer och utnämndes s. å. till major i armén. Befordrad till öfverstelöjtnant vid Generalstaben 1873, bestred han 1873--75 befattningen såsom chef för Landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition. 1875 utnämndes han till öfverstelöjtnant och chef för Jämtlands fältjägarekår, hvarifrån han 1879 förflyttades såsom öfverste och chef till Skaraborgs regemente. 1882 förordnades han till generalmajor och chef för Generalstaben. S. å. kallades R. till statsråd och chef för Landtförsvarsdepartementet och framlade i denna egenskap för 1883 års riksdag det af den 1880 tillsatta stora landtförsvarskomitén, hvaraf han sjelf varit ledamot, utarbetade förslaget till ny härordning, grundad på värfvad stam och beväring. Oaktadt den omsorgsfulla utredning försvarsfrågan erhållit och det öfvertygande sätt, hvarpå krigsministern kämpade för förslagets genomförande, blef detsamma dock ej antaget, hufvudsakligen af den anledningen, att Andra kammaren med en öfverväldigande majoritet beslöt att stryka den i förslaget intagna bestämmelsen om bildandet af reservtrupper för hären, hvarefter Första kammaren afslog förslaget om sättet för stammens anskaffning. Det öde, som sålunda drabbade regeringens förslag, hade till följd, att R. (jämte statsrådets öfriga ledamöter) anhöll om afsked från statsrådsämbetet, hvilket emellertid icke beviljades honom. Under de närmast följande åren försökte R. med stor energi att på »de partiella reformernas väg» åstadkomma åtminstone någon ökning i vårt lands försvarskraft, men flertalet af de förslag i nämnda syfte, som framlades för riksdagen, strandade mot sparsamhetsifvern hos Andra kammarens majoritet. Hvad som vanns var hufvudsakligen upprättandet af en trängbataljon (1884), värnpligtstidens utsträckning och ökning af beväringsöfningarnas längd med 12 dagar (1885) -- hvarvid dock såsom vederlag medgafs 30 procents afskrifning af grundskatterna och lika stor lindring i rustnings- och roteringsbesvären -- samt ett ordnadt inskrifningsväsende i fråga om de värnpligtige. Då riksdagen emellertid ej beviljade de för desses redovisning nödiga medlen, afgick R. 1887 från statsrådsämbetet. Emellertid hade han 1885 utnämnts till generalbefälhafvare i Tredje militärdistriktet, hvilken befattning jämte det dermed förenade chefskapet för Tredje fördelningen han fortfarande innehar. 1883--87 var R. ledamot af Första kammaren för Vesternorrlands län. Sedan 1866 är han led. af Krigsvet. akad. -- R:s broder Bror Tolf Gustaf R., född d. 26 Sept. 1833, utnämndes 1875 till expeditionschef i Justitiedepartementet, 1879 till justitieråd och 1880 till landshöfding i Vesternorrlands län. 1885 var R. ordf. i norrländska jernvägskomitén. Sedan 1887 är han ledamot af Andra kammaren för städerna Hernösand, Umeå och Skellefteå och satt 1889 såsom v. ordf. i särsk. utsk. för väghållningsbesvärets ordnande. Led. af Landtbruksakad. 1889. H. J-dt.